Freddie Quell är en vilsen och alkoholiserad man som av en slump möter Lancaster Dodd. Dodd är en mystisk och karismatisk man som även är ledaren för rörelsen “the Cause”. Dodd tar Freddie under sina vingar och ämnar att befria honom från sexmissbruk, alkoholism och osäkerhet.

VILSE I TANKARNA

Det känns i trailern att det är en storslagen dramatiskt sätt en väldigt välregisserat film som är värd sina 144 minuter. Det började bra, brutalt och svordomar nämndes men  när det blev för länge tappas det fokus på handling och intresset relativt snabbt.

Freddie Quell (Joaquin) är en sexmissbrukare, en alkoholist och har sällan något starkt säkerhet hos sig själv. Han gör ofta fel och ingenting han gör blir rätt. Men sedan träffar han Lancaster Dodd (Hoffman) som är ledare för rörelse. Dodd försöker hjälpa Freddie Quell även om det inte alltid går som man har tänkt sig. Det blir mer och mer invecklad och de splittras och återförenas innan eftertexterna.

Paul Thomas Anderson drama “The Master” är välspelat, utan tvekan. Freddie och Lancaster bygger upp en vänskaplig relation som tär på med tiden. Det utspelar sig på 1950-talet. Det syns på kläderna,men dialoger stämmer inte riktigt. Svenska Lena Endre, gör ett inhopp men hon är lätt att glömma bort med hennes insats.

Det blir med tiden bara upprepat. Freddie går länge i terapin och bearbetar den på många sätt.  Sedan blir handlingen mer och mer upprepat och intresset försvinner. Filmen är för lång för att matcha med historien och då blir det bara upprepningar som känns meningslösa.

Halva filmen funkar rakt igenom, det är spännande med ett bra tempo och intriger som fortsätter i nästa scen. Men efter behandlingens slutskede, är  alla karaktärer vilse i sina tankar och det bli inte lika ambitiöst som man önskade.

Dock hade den tre Oscars-nomineringar för huvudrollerna och birollerna både på manliga och kvinnliga sidan. Det är verkligen starka prestationer som lyfter upp filmens anda men ändå verkade inte räcka till det regissören strävade efter. Den hade mycket potential att bli en stor dramatiskt film men det fattas ändå någonting, men vad?