127 timmar (2010)

Oct 28, 2013 by Marcus Ström in Adventure

Last Updated September 16th, 2017 at 10:47 pm

Titel: 127 Hours

År: 2010

Genre: Biografi |Drama| Äventyr|

Längd: 94 min

Regissör: Danny Boyle

Skådespelare: James Franco, Amber Tamblyn, Kate Mara

7,7/10

Filmen är den sanna historien om bergsbestigaren Aron Ralston som blev instängd under en sten medan han klättrade ensam i bergen nära Moab i Utah och därefter fick ta till desperata åtgärder för att överleva.

BEGRÄNSAD UNDERHÅLLNING

Simpel story men skickligt gjort. Det här är och förblir en Hollywood-film, så det bara smäller om det. Och då det är verklighetsbaserat, kan det hända vem som helst. Nittio minuter underhållning där mönstret är om överlevnad. Man vet att huvudpersonen kommer att överleva men hur gjorde han det? Hur gick det till? Vad hände sedan?

Aron Ralston (James Franco) är en äventyrare, som tycker att ju mer fara som är i fokus desto roligare, spännande är det.

Aron möter två tjejer, pratar och på Grand Canyon, de skrattar och han är deras vägvisare. Men när han ska vidare hamnar han i ett klippblock, ramlar ner och fastnar under en stor förbannade sten. Under fem dagar och sju timmar, sitter han fast och det händer diverse händelser under tiden som tänjer händelseloppet.

Effekterna i den här filmen känns på många sätt billig och ogenomtänkt, och därför inte trovärdig, speciellt en scen där åskan dyker upp och mörka moln sprider sig över himmelen. Miljöerna skapar en härlig stämning och matchar filmens helhet.

Danny Boyle, regissören om den omtalade Slumdog Millionaire, som tvingar James Franco’s skådespeleri till en högre nivå. Kameravinklar, musiken och skådespeleriet är lyft till en högre grad.

James Franco i den här filmen gör ändå en värdig insats, han är en bra skådis, och han gör sin prestation på ett snyggt och stilrent sätt. Det blir inget märkvärdigt, han gör sin grej och han får pengar för att prata med sig själv i en timme och trettio minuter. Filmens drama, som fångar intresset hos tittaren, gör att man följer mer än gärna mot slutet.

Enkel, dramatisk biografisk film som är värd att se.