Star Wars: The Force Awakens (2015)

.

Titel: Star Wars: The Force Awakens

År: 2015

Genre:  Action |Sci-Fi | Äventyr

Längd: 143 min

Regissör: J.J Abrams

Skådespelare: Harrison Ford, Carrie Fischer, Oscar Isaac

8.2/10

Handlingen utspelar sig ungefär 30 år efter Jedins återkomst och Darth Vaders och Darth Sidious död. Den fokuserar på en trio unga huvudrollsinnehavare, samt ett flertal kända ansikten från tidigare filmer.

ETT BRA FÖRSÖK I EN SPLITTRAD GENERATIONSFILM

Så… family reunion?

Upprättelsen av det som hände för trettiotvå år sedan i Return of the Jedi, kan vara svårt fullborda arvet som lämnades efter då.  Och det är faktiskt trettio år sedan som den här filmen utspelar sig i. I början nämns att Luke Skywalker är försvunnen efter att ha försökt lära sin systerson att bli en Jediriddare och misslyckats. Och det är även här vi får stöta på Poe Dameron (Oscar Isaac), som drar igång allt som finns här. Han lämnar kartan om var Luke Skywalker finns i en robot som kallas för BB-8 och får den att rymma, samtidigt som han själv blir fångatagen.

När Poe blir fångatagen av stormtrooper Finn (John Boyega), rymmer de från Första Ordningens station, eller vad det heter, och kraschlandar på Jakku där vår kvinnliga huvudroll Rey (Daisy Ridley) finns. Poe antas bli dödad och Finn hittar därefter Rey och BB-8 som drar de vidare till Millenium Falcon där de snart hittar Han-Solo och Chewbacca. Snart bekräftas det när vi kommer till General Leia, att Kylo Ren är mr Solo och Organas son. Han heter också Ben, vilket berättas av Han-Solo innan han dör. Han dör av sin egen son, vilket känns väldigt sorgligt och underligt, och Rey får reda på om sin kusin.

När Stjärndödaren basen blir exploderad tillsammans med Captain Phasma och General Hux, återvänder Rey, Finn och Chewbacca till Leia och Motståndsrörelsen. Och helt plötsligt vaknar R2-D2 till liv och kartan som hela galaxen har letat på kompletteras genom BB-8 och R2-D2. Alla kramas och är väldigt familjekär… Då åker snart Rey till en okänd ö och träffar Luke Skywalker. De står och stirrar på varandra i några minuter. Sedan kommer eftertexterna.

Okej, den som säger att den här kommer att överraska och vara bättre än originaltrilogin med original casten är en lögnare. Det är en bra och underhållande film, med några fantastiska effekter och väldigt bra skådespeleri. Men känslan av Star Wars finns inte där. Kanske på papper och en massiv marknadsföring men den finns inte där. Den når inte ända fram och det förstör filmens karaktär. Eftersom Luke och Leias far var Darth Vader och Leias son är Kylo Ren, som i sin tur är kusin med Rey för att hon är Luke’s dotter så är det mycket bakgrundshistoria som ligger bakom. Det är inte mycket som förklaras till vår mörkhyade karaktär. Han har ingen bakgrund jämfört med vår skurk och vår huvudkaraktär.

Den känns inte äkta, tyvärr. Den kommer att slå många box-office rekord och många fans kommer att få sina drömmar uppfyllda men den hade inte behövts. Efter misslyckandes av prequel-trilogin för tio år sedan har J. J Abrams mycket att uppnå och han har kommit en bit men inte hela vägen. Han har dock introducerat karaktärer men deras utveckling genom filmen känns inte riktigt klar. Det tar helt plötsligt slut. Filmen går att följa i viss mån efter halva tiden och ibland blir det mycket på en gång, vilket är mycket för nöjes skull dock så tillför det knappt något. Det öppnas upp flera handlingar efter varandra utan att det förklaras eller att de finns en orsak bakom.

Originalcasten känns stabila och gör ingen större inverkan förutom att de är dem som räddar filmen. Det känns skönt att återse gamla karaktärer som C-3PO och R2D2, Chewbacca, Han-Solo, Luke och Leia. Allting som har funnits i orignaltrilogin återanvänds och det är en dystopisk känsla av Star Wars, att de som hände för trettio år sedan måste nu upprättas till en ny generation och konflikten i den här filmen löser sig aldrig.

Dem LÖSER aldrig konflikten. Skurken dör inte i den här filmen. Kylo Ren, spelas av en ointressant Adam Driver, betraktas till en början som skurk men börjar gråta mitt i allt när han pratar med sin far. Mystiken med masken är mer intressant än att han tar av sig den. Det fyller egentligen hela effekten med att han vill ta efter Darth Vader men vi får aldrig se vad som händer. Och att Finn, kanske eventuellt dör i slutet, känns inte så genomtänkt.

Även att Lucasfilm nu är uppköpt av Disney förändrar det allting till den här filmen. Disney ska alltid mindfucka upp allting och förstöra någonting som ses nästan som en religion.  Prequels är bortglömda vid den här filmen, tack och lov. Här kunde de ha utnyttjat J.J Abrams och gjort en mörkare ton i filmen och behålla känslan men ändå göra det seriöst. På många sätt riktar sig den här filmen till barn och minderåriga precis som att den riktar sig mot vuxna och de som är uppvuxen med filmerna som revolutionerade genren.

Skurkarna känns veka och inte så hotande mot våra karaktärer som de egentligen borde vara. Här har de bara förfinat det och gjort de harmlösa och egentligen inte så onda som de ska egentligen föreställas. Det finns ingen direkt ondskefull drivkraft hos karaktärerna eller tydlighet på den mörka som den har på den ljusa sidan. Det finns inget riktigt hot hos dessa karaktärer förutom att de vill åt en karta om var Luke befinner sig, däremot får man aldrig varför det är viktigt att mr Skywalker behöver  hittas.

I helhet var det en nostalgisk underhållande åktur men en modern Star Wars kommer ALDRIG att uppnå den kvalité och känsla som filmerna från över trettio år sedan hade. Den är sevärd, ja det är den. Men den griper inte tag i en och kastar en över ett stup för det som sker är förutsägbart, som publik vet vi det redan och det blir lite tråkigt när vi får det bekräftat. Den påminner mycket om Episode III – mörkrets hämnd men har hämtat favoritreferenser från Episod IV.  Här har J.J Abrams tagit många favoriter och gjort det till sitt eget. Dock med alldeles för mycket skämt så det blir en Disney-film.