Infinitely Polar Bear (2014)

Titel: Infinitely Polar Bear

År:  2014

Genre:  Drama, Komedi

Längd: 90 min

Regissör:  Maya Forbes

Skådespelare:   Mark Ruffalo, Zoë Saldana, Beth Dixon

 7,0/10

En film som är baserad på en sann historia och som på ett roligt och rörande sätt skildrar hur föräldrar och barn kan rädda varandra på många oväntade sätt. Cameron är en man som lider av bipolär sjukdom. Han tvingas lämna familjen efter ett sammanbrott, men han beslutar sig för att försöka vinna tillbaka sin fru genom att ta fullt ansvar för de två döttrarna – en inte helt lätt uppgift.

CHARMIG UTAN STÖRRE UTVECKLING

Okej, här samlar man två mindre kända skådepelare som spelar huvudrollerna och försöker bevisa att de är värda en chans dem också.  Zoë Saldana och Mark Ruffalo har ständigt förknippats med superhjältefilmer eller gröna figurer med aggressionsproblem. Jag gillade hur sårbar Mark Ruffalo framställs i den här filmen. Hur sargad och trasig hans karaktär är och hur döttrarna försöker ta hand om sin far som lider av bipolär-syndrom.

 Det är ett lite charmigt familjedrama som faktiskt imponerar redan efterhalva filmen och det känns kul att börja integrera med karaktärerna och det finns inte någon längre period som känns tråkig och är som en utfyllnadscen. Mark Ruffalo har vid det här laget erinrat sig själv och filmvärlden att han är värdig sådan här roller och inte bara vara en tecknad karaktär med aggressiva problem.

Ruffalo gjorde dock en bättre insats i Spotlight där hans karaktär framhävdes mer och gjorde en mer tydligare utveckling och dessutom var den filmen så mycket strukturmässigt och i handlingen i sig. I den här filmen fokuseras det mest på Cameron ”Cam” som karaktär och vilka problem den här personen har och hur han hanterar det.

Zoë Saldana får inte så stor roll som jag önskade att hon hade. Hon var rätt vek och klen i den här filmen. Men ändå är det som att hon tar sig an ”Mamma” – rollen på ett väldigt bra sätt och hon övertygar på ett väldigt snyggt sätt och med bravur. Man är dock van att se henne i antigen Avatar eller tuffa kvinnoroller men det är tvärtom i den här filmen.  Det är som att se en helt ny sida av henne som skådespelerska och även m man är ovan med henne dramatiska lugna sida så passar det hennes attityd alldeles utmärkt.

Dessutom att det är en regissörs debut gör den lite extra speciell och det märks att den inte har haft så hög budget med tanke på hu den är utformad, möjligen att skådespelarnas lön  tog upp mer än halva kostnaderna men inget mer. Förutom briljanta insatser från huvudrollsinnehavarna, så finns det dock inget mer anmärkningsvärt att säga om den här filmen.

Dock så var barnen som spelar döttrarna i den här filmen väldigt excentriska och påträngande för att det skulle kunna vara realistiskt och trovärdigt, speciellt i deras skådespeleri. Den som spelar den äldre dotter är även dotter till regissören vilket antyder också hur de har prioriterat den här produktionen.  Där är ju den som spelar den yngre dotter mer talangfull än den äldre.

Måste ändå säga att den är sevärd och den känns rolig trots vissa förutsägbara delar som kommer fram, lite av ett nytt koncept.