Krönika: Falska förebilder, korruption och propaganda

Sedan början av filmens historia och därefter blev aktuellt med skådisar som blev det normala folkets förebilder. Det har alltid varit någon slags exklusivitet när det kommer till dessa filmskapare. Att det är deras ord som gäller mest för journalister som publicerar artiklar för att få dessa läsare till sina webbtidningar men för mig borde man låta skådespelarna tala. Efter att årets Oscarsgala är utnämnd till en av de vitaste prisutdelningar, med bara ljusfärgade skådespelare bland de nominerade så spelar sådana här saker roll.

Det ger en upphov till en konflikt mellan de som är kränkta och de som faktiskt är nominerad. Många filmer som visades under föregående har inte ens samma kvalitet som vita skådespelarnas filmer men däremot kunde vissa av skådespelarna ändå fått en nominering, för sina insatser. Det blev trots allt et platt fall baserad på förra årets gala och det verkar vara ännu mer kontroversiellt i år med tanke på åsikter och rykten som har cirkulerat runt i USA och Hollywoodområdet i L.A. Men om skådespelarna såsom Spike Lee eller Will Smith protesterar tillsammans med sin fru, mot Oscarsgalan genom att inte att närvara där. Vilken typ av karaktär vill dessa kändisar förmedla till resten av världen. Ska alla världens vita skådespelare göra likadant om det blir motsatsen nästa år? Men det kommer aldrig att ske, den här demonstrationen som alla svarta skådespelare och filmskapare gör, tjänar ingen på i längden.

    Det är dags att inse det. Det är första gången man bojkottar med ett gemensamt mål, ett tydligt mål med tanke på att juryn till prisutdelningen i större drag bara består av vita, äldre män som påstås kunna film. Men vad ger det för signalerna till omvärlden om de svarta bojkottar och ignorerar galan? Om det inte finns en film med den rätta skådespelaren nominerad inom rätt kategori eller rätt roll, ska den skådespelaren också kunna bojkotta eller att en kvinnlig regissör alternativt producent aldrig blir nominerad.

   Hade en svart skådespelare såsom Samuel L. Jackson blivit nominerad för The Hateful Eight, hade de gruppen av svarta skådespelare i så fall gått ihop? Bara för att man har en annan hudfärg, etnicitet eller annat kön och inte blivit nominerad, hur ska den personen tolka det. Asiaterna har inte heller blivit nominerade? Trots att det ligger mycket pengar i den här galan och det är mycket propaganda likt, så är det ändå deras insatser som ska belönas inte efter hudfärg. Lupita Nyongo vann för tre år sedan för sin insats i 12 Years A Slave¸ vilket tyder också på att galan inte heller är utesluten rasistisk.

   Jag kommer inte försvara galan, inte ett jävla dugg. Visserligen är det synd att en sådan prestige gala ska göra på det här sättet och ge dessa signaler, det är för jävligt men däremot är det deras insatser som belönas. Det är korrupt gala och att det är andra gången som det inträffar skickar mixade budskap speciellt av eliten av skådespelarna.

  Att det alltid har varit en viss orättvisa när det kommer Oscarsgalan är det inget snack om. Det har i så fall varit att fel skådespelare inte har fått en nominering för en värdig insats eller att en nominerad skådespelare inte vunnit. För om man går till Oscarsgalan nominerad så är det antigen en fjärdedel eller en femtedel chans att man vinner. Det finns alltid tre eller fyra förlorare samma kväll som en vinner. Och mot mörkhyade personer, som alltid varit en minoritet på dessa galor, har dessvärre mindre chans att vinna om det då inte är väldigt många svarta nominerade samma år. Att en minoritet yrkespersoner med en annan hudfärg protesterar för att de inte bli nominerad kan på papperet kännas patetiskt och löjligt men bojkottningarna har även lett till att den här akademin har agerat och det har gett ett resultat men om det även börjar gälla i år eller för nästa år återstår dock att se.

   Även om det blir motsägelsefullt måste jag ändå säga att filmer med konspirationsteorier där propagandan är förverkligad i någon slags teori eller någon konfrontation, så skapar det intresse. Det är även en av orsakerna till att Arkiv X har återkommit och tagit sig tillbaka till TV världen och förgyllt vardagen för fansen globalt. För konspirationsteorierna om att staten eller the Goverment bidrar med en propaganda, hänvisar till en modern värld där mänga kan anses korrupta och falska. Det som är mer intressant och kanske ännu mer skrämmande är att visa av dessa påståendena är sanna, det finns berättelser om korruption och falskspel där de falska avslöjas och exponeras för en global publik och sådant skapar intressant rubriker. Konspirationsteorierna blir förverkliga och de korrupta avslöjas oftast på ett väldigt avklädd sätt, och då med hänvisning till succén Making a Murderer (2015). De kvinnliga filmmakarna gjorde rätt här. Det finns en berättelse att ta fram och exponera och förankra. De gjorde dem under tio år tid och med sju hundra timmars material som ar blivit klippt ner till endast en timmes avsnitt på Netflix.

    Eftersom korruptionen i filmens värld avspeglas oftast från den Nordamerikanska sidan kan det vara svårt att uppfatta hur man har tagit fram det i Europa och trots att den typen av film och den typen av berättelse framhävs den mindre än de mångmiljoners produktioner som skapas på andra sidan atlanten. Det kanske dock baseras på att den amerikanska politiska sidan är mer hemlighetsfull och försöker dölja det bättre än Europas ledande och på så sätt blir det svårare att producera hög kvalitetsmässiga filmer. Det hade varit mer intressant att se fler BBC produktioner och dokumentärer där de kan skildra verkligheten av den här sidan av Atlanten.

Det finns dock många välgjorda dokumentärer och spelfilmer som har producerats och skapat rubriker men i och med det finns ingen större majoritet med europeiska internationella skådespelare än vad det finns på den amerikanska marknaden, så blir det svårare att förbi den amerikanska guldgruvan som ständigt år efter år producerar filmer. Ibland fungerar dessa filmer som sandkorn i sanden, ibland hittar man några men när våg massan har sköljt bort finns det inte så många att välja mellan.  För om det inte var sant med korruptionen och propaganda som finns i de länder avspeglas i filmen, eller den falska förebilden som de internationella skådespelarna förmedlar genom att behandla varandra illa och motarbeta varandra samt vara irrelevanta mot varandra?

    Frågan som återstår då – Vem tjänar på att vara korrupt, sprida propaganda eller förmedla en falsk förebild då det ändå kommer att skrivas om det någon gång?