Room (2015)

Titel: Room

År:  2015

Genre: Drama

Längd: 118 min

Regissör: Lenny Abramson

Skådespelare: Brie Larson, Jacob Tremblay, Sean Bridgers

 8,3/10

Jack, en livlig 5-åring, tas om hand av sin kärleksfulla mamma som gör allt för att hennes son ska vara lycklig, trygg och älskad. Tillsammans gör de vanliga saker som att leka lekar och berätta sagor, men deras liv är allt annat än vanligt. De är inlåsta i ett fönsterlöst utrymme på 10 kvadratmeter som Ma kallar för ”Room”. I Room har Mamma skapat ett helt universum åt Jack och hon är fast besluten att han, trots situationen, ska få ett så bra liv som möjligt. Allt eftersom Jacks nyfikenhet växer och Mas tålamod börjar ta slut börjar de planera för en mycket riskfylld flykt som ska ta dem till det läskigaste av allt; världen utanför.

INRESSANT ÄMNE, KUNDE UTFÖRTS BÄTTRE

Denna film är baserad på en roman av samma namn, som är skriven av Emma Donoghue. Jag måste säga att det är ett väldigt intressant ämne att ta upp. Det är så unik och jag verkligen älskar handlingar. Det är inget fel på manuset. Vi får huvudsakligen följa den här pojken Jack, som är född i det här rummet som hans mor har levt i sju år. Jack vet inget annat än livet inuti det här rummet. Gällande manuset finns ingt mer än att säga, än att det är ett magnifikt manus och en brilliant ide.

Skådespeleriet i filmen vart helt okej för de mesta skådespelarna i den här filmen. Båda Brie Larson och Jacob Tremblay stack ut skådespelarmässigt. Brie Larsson levrade den här rollen och verkligen förtjänade vinsten på Golden Globes-galan. Nioåriga Jacob Tremblay var inte lika som Brie Larson. Det är lite förståeligt med den stora skillnaden mellan deras CV. Han hade helt okej skådespeleri, och förhoppningsvis hittar han sin speciella stil nu med åren, men jag vet inte om jag tycker om han passade helt för denna roll. Det som får mig att fundera är, åldersskillnaden mellan Jacob och karaktären Jack. Jacob är nio och spelar en fem åring. Jag tycker att han verkar för utvecklad för att spela en fem åring, genom de sättet han rör sig och pratar. Jag ger Jacob props för att han verkligen försöker, och ger ett helt okej framträdande för det han hade att jobba med. Men min lösning på problemet, skulle vara att ändra åldern från fem till sju och mamman hade varit fast i rummet nio år. Det är stor utveckling som sker i kroppen mellan åldern fem och nio, så känner att det skulle ha hjälpt Jacob att se mer passande ut för rollen.

Kinematografin i filmen var inte så speciell, skulle jag säga. När det gäller fajten för filmpriserna så finns filmer med bättre kinematografi. Jag vill inte säga att den var dålig i den här filmen, men det finns filmer som utlovar med inom det här filmområdet.

Gällande regin i filmen, skulle jag säga att Lenny Abrahamson gjorde ett okej arbete. Det kan variera beroende på vem man frågar. Han kunde utfört lite bättre, och jag tycker inte att hans arbete i den här filmen är värd en Oscar. Om man inte känslomässigt fastnar för den här filmen, kan den bli ganska långtråkig. Varje scen i tre akten känns så utdragna och ämnade att vara  ”betydelsefulla”. Om jag hade bestämt hade jag bytt ut Lenny Abrahamson mot någon annan. Han vill allt ska betyda någoting, så det förstör lite för publiken chans, att sugas in berättelsen. Bra början, men filmen ett steg i taget blev ganska tråkig. Drama är inte min favorit genre, så det kan ligga någonting i det, men det är en unik berättelse och om man älskar drama så är det här den perfekta filmen.