Tomten är far till alla barnen (1999)

Titel: Tomten är far till alla barnen

År:  1999

Genre: Komedi

Längd: 95 min

Regissör: Kjell Sundvall

Skådespelare: Katarina Ewerlöf, Peter Haber, Jessica Zandén

 6,8/10

http://www.tv4play.se/iframe/video/2110797?starttime=0

Sara har varit gift flera gånger och på julafton bjuder hon in sina många exmakar med familjer att fira jul med henne och hennes nya sambo Janne. Festen urartar ganska snabbt och med en hel del sprit innanför västen råkar Janne avslöja för en av gästerna att han låtit sterilisera sig, något som snart alla får reda på, utom Sara som i sin tur inget hellre vill än att ha barn med Janne. Vid middagen berättar Sara den strålande nyheten att hon är gravid igen.

EN RIKGTIG JÄVLA SVENSK JUL

Denna film anses att vara en av de mest hyllade filmerna i svensk filmhistoria. Många väljer att sätta sig ner med familjen till den här klassikern. Jag förstår charmen med filmen, samtidigt som den går mig på nerverna. Vi börjar med den perfekta inledningen för en julfilm. Peter Haber och Katarina Ewerlöf kör hårt i garderoben. Jag ger dem props, de sätter verkligen temat för handlingen.  Dem pratar nästan enbart bara om att knulla, igenom HELA filmen. Majoriteten av karaktärerna är rövhål, från botten till toppen.

Jag vet att det finns folk som är idioter i världen, en av dem ser ut att bli USAs nästa president. Men dem här karaktärerna tar verkligen priset, de är egocentriska, kåta, självupptagna rövhål. De är verkligen en utrotad ras av idioter. Man blir så förbannad på deras beteende, och hela historian bakom ”vem knulla vem” och ”vem är som är släkt med vem”. Det är så migränframkallade. Hela handlingen får verkligen blodet att pumpa, till och med tomten är ett pucko i berättelsen. Spriten kommer fram väldigt fort efter en utskällning från frugan, men jag måste säga att det var väldigt tillfredsställande att se tomtefar få stryk av Martin Beck.

HUR SOM HELST, jag fastnade verkligen för filmen. Jag förstår efter slutet att allting hade en mening. Det är menat att vara ett kaos. I alla fall jag sympatiserar med Peter Habers karaktär Janne, vi upplever det kaoset han upplever. Den är menad att inte vara den typiska julfilmen. Handlingen suger in en i filmen, man vill interagera med karaktärerna och ge dem en örfil när de gör dumma saker. Smart skrivit och regisserat, och handlingen är väldigt smart upplagd. Jag skulle säga att det är mer en känslomässig bergochdalbana, än underhållande. Man relaterar till filmen på så många sätt. Även om hela släkten är ett gäng tokstollar, som inte borde vara i närheten av en spritflaska, så är det fortfarande ens familj. De tar också upp bra punkter gällande skilsmässor och opålitliga föräldrar.

Gällande skådespelarna så tycker jag att dem gjorde ett fenomenalt arbete. Det känns inte som de skådespelar, i mitt huvud är de så korkade och självupptagna som de spelar i filmen.  Ett bra tecken på det, är att jag brydde mer om deras karaktärer än skådespelarnas arbete. Det är underhållande och en genialisk film om man tar sig igenom till slutet. Allting blir klart för en, och man uppskattar den mer.

Man får inte misstro, den har sina fel här och där så som kameraarbetet , men med familjen vid ens sidan finns det inget bättre sätt att avrunda julen.