Brooklyn (2015)

Titel: Brooklyn

År: 2015

Genre: Drama, Romantik

Längd: 111 min

Regissör: John Crowley

Skådespelare: Saoirse Ronan, Emory Cohen, Domhnall Gleeson

 7,6/10

Lockad av det lovande Amerika lämnar Eilis Irland, och tryggheten i hennes mammas hem, för New Yorks kustremsa. Hemlängtan försvinner snabbt när Eilis blir djupt förälskad. Men snart blir hennes nya liv avbrutet av hennes förflutna och hon måste välja mellan två länder och människorna i dem.

SIMPEL BERÄTTELSE, MEN UNDERHÅLLANDE FILM

Jag har aldrig varit någonting för dramafilmer, men den här var helt okej. Handlingen i sig, är ganska grundlig och simpel med själva format, men också unik på sitt egna sätt. Det är skådespelarna och regin som gör den underhållande. Konceptet i sig har vi sett i liknande dramafilmer, en person som slits i tur av då världar, och måste bestämma sig vilken värld personen vill leva i. Så i sig så var manuset medelmåttigt och ganska förutsägbart i vissa akter. Regin var väldigt bra för de material som regissören John Crowley hade att jobba med. Han dirigerade skådespelarna på ett väldigt framgångsrik sätt, för de gjorde verkligen filmen.

De var skådespelarna som verkligen gjorde att jag blev känslomässigt insatt i karaktärerna. Saoirse Ronan gick verkligen in i sin karaktär. Hon kändes verkligen som den där unga kvinnan som beger sig ut till en nytt land, där hon bemöter nya upplevelser och problem. Alla skådespelarna verkar ha gått in i sina roller ordentligt. Alla känslor som man känner som publik under deras agerande, skulle man inte känna om läste manuset scen för scen. Allas agerande känns väldigt som de spelar i en teater. Deras dramatiska agerande är väldigt vackert, på ett konstnärligt sätt.

Redigeringen och scenografin var väldigt passande för den dramatiska strukturen. Båda manipulerade ens känslor, genom olika knep. De mer kämpiga scenerna kändes väldigt obekväma i hur scenen var uppbyggd. Detta gav oss en illusion över vad huvudkaraktären kände i de obehagliga situationerna. Jag tycker fortfarande att det är regin och skådespelarna som gjorde filmen, medan dem här faktorerna var bara ”verktyg”.

Även om jag aldrig har varit någonting för drama, så var den här filmen väldigt underhållande. Den suger in en i dramaberättelsen på ett unikt sätt, som går inte att förklara. Man får se filmen själv för att förstå. Jag bryr mig om karaktärerna och vill se hur vissa situationer utspelar sig, och hur de kommer lösa det. Måste erkänna att den kan kännas väldigt långtråkig, och skådespeleriet kan kännas lite överdrivet hos vissa skådespelare, tack vare teaterstrukturen på deras agerande. Jag tycker att det är en väldigt konstnärlig film med mycket känslor och tankar. Om man gillar filmen eller inte, faller direkt på ens filmsmak. Det är en berättelse med unika faktorer, som jag tror kan locka folk till dramafilmernas värld. Hur som helst, rekommenderar jag den först och främst till de som gillar drama.