The Huntsman: Winter’s War (2016)

Titel: The Huntsman: Winter’s War

År: 2016

Genre: Action,  Drama, Äventyr

Längd:  114 min

Regissör: Cedric Nicolas-Troyan

Skådespelare: Chris Hemsworth, Emily Blunt, Charlize Theron

6.2/10

I denna uppföljare till Snow White and the Huntsman får drottning Ravennas syster Freya höra talas om sin systersöde och samlar sina krigare för att en gång för alla återföra den magiska spegeln till den enda häxa som fortfarande kan tillgodogöra sig dess krafter. Men när Freya upptäcker att hennes syster går att återuppliva står det förtrollade landet plötsligt inför sitt största hot någonsin. De enda som står mellan den till synes oövervinnliga armén och total ödeläggelse är ett par jägmästare som förvisats från riket efter att de brutit mot drottningens viktigaste regel: bli aldrig förälskade.

VISUELLT TILLTALANDE UTAN EN BRA STORY

Att se en film som är i grunden baserad på en gammal saga – Snövit och är prequel till Snövit. Så den marknadsförs som en Snövit film men den unga prinsessan är inte ens involverad i den här filmen. Det som händer i den här filmen händer i den förra filmen.  Enligt bakgrunden till den här Hollywoodfilmen så är det både en prequel och en sequel, vilket den inte borde vara utan bara en föregångare.

I större grad handlar det om två barn som växer upp hos en elak drottning och hur de som vuxna störtar  Isdrottningen Freya och den elaka drottningen. Men när en viss tid har passerat återvänder är båda barnen förälskad som man och kvinna eller i det här sammanhanget – Man och kvinna vilket skapar en destruktion i filmen. Det blir alldeles för övertydligt om hur filmen kanske kommer sluta för redan här finns det ledtrådar. Man kan ana till en viss nivå eller till en del av filmen om hur det kommer att sluta.

Dock så finns det riktigt coola scener i den här påkostade produktionen. Även om den inte riktigt är marknadsfört tillräckligt mycket så bli det ändå ingen riktig äventyrskänsla i filmen. För manuset eller berättelsen i sin helhet har en del brister i sig vilket förstör för själva underhållningen. Hur trovärdig den är filmen går faktiskt att diskutera vidare om men jag tvivlar om den håller den nivån jag faktiskt önskade. Eftersom det här är en prequel till Snövit filmen så ska man se den här filmen före den film som släpptes för ett par år sedan med Kristen Stewart.

De är en som sagt en väldigt påkostad film med många specialeffekter och visuellt berättande men det känns fortfarande som en indiefilm och inte en mångmiljoners – produktion där den här filmen ska vara i någon slags kommande filmserie. Vanligtvis så fastnar jag för sådana här filmen, speciellt när man går på bio och det är i en stor biograf på Rigoletto i Stockholm men om inte manuset fungerar eller det tekniska, så tappar jag intresse rätt fort.

Det är en av mina favoriter bland skådespelerskorna såsom Charlize Theron och Emily Blunt. Dock så funkar Chris Hemsworth i den här rollen även om jag fortfarande ser honom som Thor från MCU. Där passar hans långa fuktiga hår bättre. Men varför de måste gestalta det här som en saga, kan jag förstå till en viss del. Här är det Liam Neeson’s röst som verkligen förstärker känslan i filmen och skapar ett djup som saktar tynar bort, ju fortare in i filmen man kommer. Som vanligt är Jessica Chaistain någon uppkäftig typ som finns i bakgrunden, även om hon precis som Chris gjorde imponerande fightscener.