Dr. Strangelove (1964)

Titel: Dr. Strangelove or: How I Learned to Stop Worrying and Love the Bomb

År: 1964

Genre: Komedi

Längd: 95 min

Regissör: Stanley Kubrick

Skådespelare: Peter Sellers, George C. Scott, Sterling Hayden

 8,5/10

Stanley Kubricks klassiska svarta komedi. Genom en serie militära och politiska misstag, råkar två psykotiska generaler – U.S. Air Force kommendör Jack D.Ripper (Sterling Hayden) och stabschef “Buck” Turgidson (George C. Scott) – sätta igång en genialiskt plan. Den går ut på angripa Rysslands strategiska mål med atombomber. Hjärnan bakom planen tillhör Dr. Strangelove (Peter Sellers), en rullstolsbunden atomfysiker som har bisarra idéer om människans framtid. Presidenten (också Sellers) kan intet göra för att stoppa bombardemanget. Det sista hoppet står då till kapten Mandrake.

HISTORISK SAMHÄLLSKRITISK KOMEDI

Känd för sina samhällskritiska filmer, är denna film ett bevis på att Stanley Kubrick är en av de största filmskaparna genom tiderna. I en tid då det amerikanska folket och resten av världen fruktade ett nytt världskrig, med atombomber som favoritvapen, gjorde  Kubrick denna film för att visa den larviga sidan av hela situationen. För att börja, är manuset nästintill perfekt, med lättlästa karaktärer och ett koncept som var väldigt passande för den dåvarande situationen.

Det är inte den mest unika och klyftiga berättelsen, men den är bland de bästa. Den är inte lika lätt att relatera med i dagens läge, som det säkert var vid premiären. Hur som helst, är det en smart och briljant gjord film, som har Kubricks ton. Manuset och kameraarbetet sammansvetsas väldigt bra ihop i denna film. De kompletterar varandra i att berätta handlingen. I samma ton som Ying och Yang konceptet funkar de inte utan varandra. Oavsett genre visste Kubrick hur man skildra en berättelse och han hade sin egna teknik för att utföra det. Regin i denna film, är lika briljant som i resten av hans filmer.

Skådespelarna gjorde också ett utmärkt jobb. De gav verkligen allt för att sälja sina roller som tokiga och icke kompetenta politiker och militärmän. I en tid då man inte kunde lika lätt, rädda olika scener genom skickliga redigeringsmetoder. Här hängde verkligen en stor del ansvaret på skådespelarna och deras utförande av karaktärerna, om scenen skulle bli bra. Jag gillade speciellt Peter Sellers. De som kan sin filmhistoria, vet att Sellers var på sin tid och ännu  idag, en ikon inom komedi.

 Med sin fysiska humor och knasiga karaktärer, visste han hur man skulle få folk att skratta. Det fanns verkligen ingen bättre, som skulle kunnat ha utfört dem här tre karaktärerna på ett sånt briljant sätt.

Det skedde flera gånger att jag glömde bort att det var samma person. Jag kunde se de fysiska likheterna, men tack vare varje karaktärs unika drag,  fick mig verkligen att påminna mig själv flertal gånger att det var Sellers.

Övriga faktorerna, såsom scenografi och ljud, var medelmåttiga. Inte menat på ett dålig vis, men det som drog mest mitt fokus var skådespelarna och manuset. De gjorde sitt jobb och att skildra berättelse, och inte dra fokus från själva manuset. Man kan säga i slutändan att alla faktorer inom filmen, gick ihop och hjälpte varandra att skapa en briljant och underhållande historia, och ett möte som gick ohyggligt fel.

Detta är en av mina favoritfilmer, från regissören Stanley Kubrick. Inte hans bästa eller mest ikoniska, men det är i alla fall en av hans mest underhållande. Jag rekommenderar denna film stort, och det är ingen man kommer att ångra att se.