Passengers (2016)

Titel: Passengers

År: 2016

Genre: Äventyr | Drama | Romantik

Längd: 116 min

Regissör: Morten Tyldum

Skådespelare: Jennifer Lawrence, Chris Pratt, Michael Sheen

 7,1/10

Resan för två passagerare ombord på ett rymdskepp, som transporterar dem till ett nytt liv på en annan planet, tar en livsfarlig vändning när deras stasiskapslar av någon mystisk anledning väcker dem 90 år innan de når sin destination. Medan Jim och Aurora försöker lösa mysteriet bakom det tekniska felet, börjar de bli förälskade i varandra, utan att kunna motstå attraktionen som finns mellan dem. Samtidigt hotas deras liv av att skeppet håller på att haverera och av sanningen bakom deras för tidiga uppvaknande.

TYPISK RYMDFILM

För att börja måste jag erkänna att jag var överdrivet exalterad för den här filmen innan premiären. Då Jennifer Lawrence och Chris Pratt är två av mina favoritskådespelare. Varje gång, i alla fall en av dem är med i en film, så ger jag den en chans. Jag gav den här filmen en chans och jag fick ärligt inte mycket tillbaka när det gäller underhållning, eller i alla fall inte på det sättet jag förväntade mig. Om man ska börja gå in på manuset, älskar jag idé om att vara strandsatt på ett rymdskepp. Man har all mat och nödvändigheter för att leva ett fullt liv, men man har ingen väg ut och man kommer troligen aldrig se en person igen, för alla är i konstruerad koma. Jag var inne i filmen fullt ut, även när Chris Pratts karaktär väcker Jennifer Lawrences så han inte ska vara ensam längre. Filmen förlorade mig dock efter det, då skeppet började falla sönder och allting blir det kaos.

För mig, skulle filmen bli bättre om dem tog bort den delen ur filmen. Äventyrsfilmer är häftiga, dock börjar dem bli tråkiga och förutsägbara. Jag hade hellre velat se dem fokusera mer på dramasidan av det. Hela konflikten om en man som plötsligt vaknar upp ensam på detta skepp. När han vet att hoppet är ute och han kommer troligast leva resten av sitt liv ensam, tar han det svåra beslutet – Ska leva ensam resten av sitt liv? Eller ska han väcka henne och döma henne till samma tragiska öde?

Enligt mig skulle de lagt mer fokus på det beslutet och resultatet tack vare det. Jag vill se mer av Jennifers ilska när hon får reda på att han väckte henne och gav henne samma öde som honom. Det finns säkert en bra och inspirerande berättelse någonstans i det där manuset, den försvann dock någonstans i mitten på andra akten. Det finns en anledning till att den inte blev nominerad för bästa manus eller film när Oscars nomineringarna kom. Men överlag var berättelsen helt okej, men jag förväntade mig bättre och det kunde den ha varit.

När det gäller skådespeleriet var det inga problem. Det var inget Oscars nominerade, men helt okej för att hålla sig underhållen under filmen. Chris och Jennifer är två talangfulla skådespelare, och man fick typ bara följa dem hela filmen. När det gäller produktionen överlag, blev jag väldigt imponerad av scenografin. Det var omöjligt för mig att veta vilka saker som var riktiga eller datoranimerade. Den och musiken är verkligen värda nomineringarna dem fick. Om de håller måttet för att vinna, får vi se, men jag håller tummarna.

Överlag var det helt okej film, den typiska äventyrsfilmen skulle jag säga. Jag var dock väldigt inne i filmen, fram tills mitten på andra akten, så jag kan inte klaga allt för hårt. Vill man ha en typisk äventyrsfilm, som utspelar sig i rymden, rekommenderar jag den här stort.

ENGLISH REVIEW