The Selfish Giant (2016)

Titel: The Selfish Giant

År:  2013

Genre: Drama |

Längd: 91 min

Regissör: Clio Barnard

Skådespelare:   Conner Chapman, Shaun Thomas, Sean Gilder

 7,3/10

Bradford i norra England. Ett samhälle med raserade fabriker, sönderslagna rutor och krossade drömmar. I utkanten av denna stad lever den kaxige Arbor, som blivit avstängd från skolan efter att med knytnävarna försvarat sin mobbade kompis. Laglösa i sina egna kvarter lierar sig vännerna med en skum skrothandlare och ger sig ut på jakt för att stjäla dyrbar koppartråd. Men uppdragen blir allt farligare, vilket snart kan få ödesdigra konsekvenser.

CHARMIGT OCH TRAGISKT

Det var tydligt att hon gjorde det med The Arbor, men att hon förankrade något nytt i The Selfish Giant är inte en tveksamhet. Hon skapade en atmosfär och en känsla som de flesta regissörer misslyckas grovt med. Hon presenterar en destruktiv miljö och en värld som inte tar hänsyn eller respekt mot sina medmänniskor. Det påverkar dem, deras emotionella resa och hur de värdesätter varandra. Det är ett faktum i den här filmen som är uppbyggt av verbal kommunikation där språket är en av de få som särskiljer deras miljö från den ordinära. Även om den är främlingsfientlig berör den ändå på djupet och förmedlar den ändå starka känslor som den tilltänkta publiken tar sig del av. Svordomar, hänsynslösa handlingar och respektlöshet är något som starkt präglar den här brittiska indie filmen som har fick ett enormt genomslag när den väl hade premiärer på olika festivaler runt om i världen.

Filmen följer de två pojkarna Arbor Fenton och Swifty, som lever ett medelklass liv i Bradford i Storbritannien. Swiftys föräldrar är panka och måste sälja möbler för att ens ha råd med hyran. Arbor farsa är borta ur bilden och förlitar sig på sin mor. Trots det så har han kontroversiella manliga huvudroller, pågrund av den kriminalitet och det destruktiva samhället han lever i. Han försöker stärka situationen men den utvecklas till något som får honom att värdesätta hans liv. Han hamnar i kriminaliteten, trot att han enbart är elva år så börjar han göra en karriär med att sälja skrot. Det inträffar kort efter att både Swifty och Arbor blir avstängda från skolan och väljer därefter att slå sig starkt inom den undre världen. Trots det gör sig det verbala våldet mer subtilt och mer förfinad med precision i jämförelse med den vardagliga amerikanska filmstilen.

Det finns ingen  någon erkänd skådespelare i den här filmen som tillhör main-stream eliten eller dem som vanligen dyker upp på biograferna. Det här har en cast som är relativ okänd för de flesta men likväl så lyckas skådespelarna förvalta den intensiva känslan och den emotionella uppförsbacke som dessa pojkar har. De drunknar i tvivel, och ilska men ändå försöker de försörja sina familjer med ekonomin. En annan distinkt företeelse i den här filmen är hur de är kostymansvarige har verkligen arbetat med att förtydliga sina karaktärer genom de trasiga och smutsiga klädesplaggen. Fattigdomen och krisen hade inte varit lika påtaglig som den hade varit utan den. Den har tagit Oscar Wildes klassiska berättelse med samma namn och placerat in den i vårt samhälle.

Den har en känslig stämning som brister nära slutet av den tredje akten som har en väsentlig nyckelroll och fångar in de öden som spelar roll – Swifty dör av en elkabel, på grund av Arbors kontroversiella och ansvarslösa beteende. Det påverkar Arbor på djupet men han vet inte hur han ska reagera på grund av det verbala språket som drivs i filmens samhälle.