Titel: Wonder Woman
År: 2017
Genre: Action | Fantasy | Äventyr
Längd: 141 min
Regissör: Patty Jenkins
Medverkande: Gal Gadot, Chris Pine, Robin Wright
Innan hon blev Wonder Woman var hon Diana, prinsessa av Amazonerna, tränad att bli en oövervinnerlig krigare. Hon är uppvuxen på en skyddad paradisö men när en amerikansk pilot kraschar där och berättar om en massiv konflikt som härjar i världen utanför lämnar hon ön. Diana lämnar sitt hem, övertygad om att hon kan stoppa hotet. Tillsammans med människan slåss hon för att stoppa alla krig och upptäcker då inte bara sina fulla krafter utan även sitt sanna öde. (SPOILERS)
NÄR HYPEN SLOKNAR OCH MÄN ÄR ÖVERFLÖDIGA
I en tid då mäns dominans märks av i filmbranschen, blir det knappast chockerande att en film med kvinnlig dominans blir hyllad till skyarna. Där tar det också stopp. Patty Jenkins som låg bakom regin av biografiska Monster (2003) med ett Oscars-vinnande insats av Charlize Theron i huvudrollen, gör ändå ett hyfsat jobb med att byta genre. Att hylla en film för att den har en stark dominans av det ena könet, bör inte vara mer uppmärksammad än vad som är det viktiga i filmbranschen – manuset och dess karaktärer. Det är dessa faktorer som drar in pengar, precis som de internationella och mångfaldigt etablerade skådespelarna som präntas genom marknadsföringen.
Ja, det är en del av filmvärlden och det är synd att starka kvinnoroller inte fått bli mer framhävande tidigare. Den är långt ifrån att kunna revolutionera genren, för det har redan inträffat. DC Comics har kommit en tredje del av Marvels filmplan. Hade den varit revolutionerande hade det varit något nytt. Det som funkar i den här filmen till skillnad från de tidigare är främst manusstrukturen och expositionen av Gal Gadots karaktär Diana Prince. Som publik får vi Wonder Womens bakgrundshistoria där vi får lära känna henne djupare, likt etableringen av Clark Kent, men inte lika överdrivet. Här finns det ett mål och ett syfte bakom hennes uppväxt. Precis som Disneys Moana (2016), är det en myt om en mäktig skurk som behöver besegras och en flicka som ger sig ut på ett äventyr för att rädda folk. Dem som känner till hur manusuppbyggnad fungerar, så kan man lätts följa det i den här filmen. Man märker av vid respektive akt byten och hur dessa influerar varandra.
Gal Gadot gör starkare insats och en mer djupare insats i den här prestationen till skillnad vad som syntes i Batman V Superman (2016). Här är hon en karaktär och får en gedigen personlighet, något som inte syntes tillräckligt i Zack Snyders senaste film. Hon växer allt mer genom filmen och hennes oförmåga att förstå saker blir ett komiskt tillägg när hon anländer till den nya världen och London. Även om Robin Wright har en stor biroll bör man inte förvänta sig mycket av henne, hon är Dianas främsta förebild när det kommer att bli en krigare och rädda världen. Det är i Wrights karaktär som peppar och inspirerar Diana till den hon är mot slutet. Hon är Diana starkaste kvinnliga förebild tills hon offrar sig och blir skjuten till döds.
Chris Pine, som kommer in i andra akten och blir den manliga huvudrollen, tillför och skapar komiska inslag som lättar upp stämningen. Han gör jobbet men hans karaktär är inte lika stark som han borde ha varit. Hans kompanjoner däremot ger skarpa och gedigna karaktärsdrag. De tillför en stark kontrast till Wonder Woman och hennes ovetskap kring den nya världen och män. Trots att Diana aldrig sett eller vet vad det motsatta könet är, så har hon ändå tillgång till böcker, av en manlig författare. Detta skulle kunna indikera att mannen är den ovetande källan till kvinnorna på paradisön. Hur fick dem i så fall tag i boken, om det endast existerat en typ av amazoner på ön? Det här är ett kausalitetproblem som inte är lika grov som den i början av andra akten, när den brittiska underrättelsetjänstmannen, Steve Trevor, kraschlandar i vattnet av ön.
Helt plötsligt är det enkelt att åka genom skyddskupolen, utan större besvär, vilket skapar missförstånd när Trevors fiender anländer till ön. Till skillnad från serietidningarna, där nazisterna är den största antagonisten, så är tyskarna från första världskriget den stora faktorn. De har ett starkt genomslag under andra halvan av filmen och är en del av den stora upplösningen.
Det är i tredje akten som den sviktar rejält och tappar fokusen från det väsentliga. Filmen försöker ha gedigna men udda karaktärer som är drivande och komplexa. Dianas humör skiftar varannan scen. Scener som många gånger har noll betydelse. Visserligen behövde Jenkins inte lägga till scener, istället hade den här filmen behövt en extra genomtitt och skala bort onödiga scener. Många av dem är informativa och närvaron av framåtrörelse är som bortblåst. Dessutom fallerar den med många ologiska saker i slutskedet. Det är en stor fajt, som tar lite väl mycket plats. Här hade man förenklat det istället för att göra det så pass komplex till det oförståeliga. Detta dilemma är dock lika markant som de konstanta visuella effekterna. Det finns många överflödiga scener, precis som Diana påpekar att män är, som kunde ha raderat direkt.
De visuella effekterna, skådespelarna och manuset är de starka komponenterna i den här fjärde delen av DCEU (Detective Comics Extended Universe), som hittills gjort någonting rätt. Kinematografin och de autentiska kostymerna känns trovärdiga till en viss grad. Filmen tar någonting från det gamla och gör det anpassningsbart till den moderna samtiden, man kan hitta ett flertal referenser. Dock är det användandet av green screen som gör att den faller lätt. Utan de massiva effekterna, så skulle den inte komma nånstans. Trots brister, som många filmer har, så ligger den vid genomsnittet. Hade den försökt tona ner på fantasy-genren och realiserar den ytterligare hade den kanske inte varit så överflödig i slutet. Eftersom mycket av de visuella delarna är i slutet, som ett fyrverkeri, hade den mått bättre om en balanserande utspridning av specialeffekterna. Den hade potential att bli bra och det blev den. Men det är bara just under genomsnittet och det är inte tillräckligt.
Det här kan vara början på något nytt och spännande.
Mackans Film 