Rough Night (2017)

Titel: Rough Night

År: 2017

Genre:  Komedi

Längd:  101 min

Regissör:  Lucia Aniello

Medverkande: Scarlett Johansson, Kate McKinnon, Zoë Kravitz

   6,2/10

Det här är berättelsen om fem college-vänner som efter 10 år återförenas för en vild möhippa i Miami. Deras hårda festande tar en våldsamt underhållande vändning när de råkar döda en manlig strippa. Under tiden de försöker klara upp situationen tar deras kväll ytterligare några oväntade vändningar, vilka i slutändan för dem närmare varandra än de kanske någonsin tidigare varit. (SPOILERS)

                                                          ETT GAMMALT KONCEPT SOM LÄTT SPÅRAR UR

Det som är bra med den här filmen är att det är många kända namn, man är trygg med dem. Filmen har en relaterande berättelse som snabbt spårar ur och publiken kan känna igen sig, på olika sätt. Den tilltalar den moderna unga målgruppen med sociala medier och en dialog som känns igen.

Vi har alla sett den här typen av film tidigare, konceptet är ingenting nytt och det finns delar som återkommer i filmen som faller in under det ologiska. Vänskap och bröllop har ständigt varit ett tema och vi känner igen detta från filmer som The Hangover (2009) och Bridemaids (2011).

De som tar plats i den här hjärnknullande komedin, är de etablerade skådespelarna Scarlett Johansson och Kate McKinnon. Hade det inte varit för dem, hade filmen med garanti, varit ett platt fall. De är dem som räddar filmen från de övriga skådespelarnas misstag.

Manuset kunde ha bearbetats en extra runda, den hade inte dött av det. Det hade behövts titta igenom karaktärsutvecklingen, då många av karaktärerna känns sysslolösa. Alice, spelad av Jillian Bell, känns mest frånvarande även om det är hon som orsakar att allt går åt helvete. Hon är en störande karaktär, ibland kan det vara svårt att urskilja henne från karaktären och skådespelerskan. Hon blir inte riktigt karaktären som behövs i filmen. Hon må vara karaktären som drar alla kukskämt, men i längden tenderar det att bli riktigt tröttsamt.

Zoë Kravitz och (Frankie) gör ett stabilt jobb som Jess (Johansson) efterföljare. De skapar en kontrast till vad dessa karaktärer står för. Alla fem karaktärer är schablonmässiga  och har använts tidigare i sådan här filmer och i den här genren. Den leker med normen och tar upp seriösa ämnen på ett komiskt sätt, vilket gör det här mer eller mindre lättvindigt att följa.

Trots att det är hon som har ihjäl killen, finns det ingen anledning till att de resterande av tjejgänget hjälper henne med att flytta kroppen. De har ingenting med det att göra. De vill ringa polisen, men eftersom  män och konstiga besök ständigt dyker upp, utan anledning, så stjälper det handlingen. Personer som de tror är någon är plötsligt någon annan och det uppstår en massa dramatiska konflikter av en slump.

Det här en lättsmält komedi, en komedi som fungerar när man har en rejäl baksmälla för då kanske man kan empatiserar med dessa karaktärer. De gör saker utan att tänka vidare, utan att reflektera över något. De agerar därför utan en riktig anledning.

Det är många vändningar i filmen, en del ologiska, andra inte. Det är ett genomgående bra skådespel. Många komiska inslag som förstärker deras premiss. Allting som inträffar de sista två akterna är baserad på grovt drog och alkohol – missbruk.  Detta förstärker en negativ sida, som säkerligen inte var menad. För det finns ett annat problem med den här filmen, vilket är att mordet blir rättfärdigad. Personerna som kommer in i huset vid stranden, är antigen kriminella eller en strippa. De döljer den döda kroppen och kommer undan med det. Det är en komedi, ja, men den behandlar allvarliga saker på ett felaktigt sätt, tyvärr.

Scarlett Johansson är en skådespelerska som tar sig  ofta an smarta, modiga roller – precis som den här. Trots att hon briljerar, är det en besvikelse.