Borg/McEnroe

Titel: Borg/McEnroe

År: 2017

Genre: Drama | Sport |

Längd: 107 min

Regissör: Janus Metz

Medverkande:    Stellan Skarsgård, Shia LaBeouf, Sverrir Gudnason

 7,2/10         

Borg är en film om hur legender formades ur rivalitet, vänskap och glamour i en tid då allt var möjligt. En berättelse om en svensk ikons stora genombrott som skildrar åren då Björn Borg gjorde resan från Södertälje till världseliten, om hans största kamp som utkämpades 1980 i mötet med den amerikanska supertalangen John McEnroe och om hur deras rivalitet kom att engagera en hel värld.

EN SEVÄRD SVENSK/AMERIKANSK FILM

För den gemene biobesökaren kan biografiska filmer vara självklara men ändå är det så mycket som ska vara korrekt till hur man skildrar riktiga historien, karaktärernas utveckling eller emotionella tillstånd. Det finns alltid en kritik om filmer, oftast går det inte alltid att fullfölja någon livsupplevelse genom speltid av en långfilm. Det är fungerar inte. Dock så försöker många filmskapare att återberätta till en realistisk nivå som förhöjer biopublikens upplevelse, som att vara där på plats.

Borg/McEnroe återskapar inte hela berättelsen men den skapar en uppfattning om karaktärerna, situationen och händelseförloppet omkring det. Huvudsaken är att majoriteten av filmen skildrar något av händelsen. I det här fallet är Björn Borg fortfarande vid liv och hade säkert ett finger i den här produktionen.

Sverrir Gudnason gör en stark insats som tennisspelaren Björn Borg med tanke på att jag inte har någon slags koppling till honom skådespelare. Han gör en gedigen rolltolkning även om han med garanti inte kan fullfölja originalets ideal. Han har fått kritik, genom manuset och som karaktär, att vara för återhållsam. Det fungerar att han är introvert i kontrast med hans rival John McEnroe.

Shia LaBeouf, som tidigare har understrukit att inte vara karismatisk varken framför eller bakom kameran, känns som att han har vuxit in i rollen som tennisspelaren John McEnroe. Som skådespelare har LaBeouf haft starka utbrott som har nått världens tidningar. Hans privatliv fungerar lite och påminner som John McEnroe i filmen. McEnroe var en aggressiv sportsman under tiden på 1970 – och 1980 – talet, vilket gestaltas tydligt med flashbacks i filmen. Han har ett mer underliggande aggressivitet som trycker på och visas offentligt på tennisplanen. Som karaktär fungerar han i den här filmen som en antagonist, som stärker filmens premiss.

McEnroe hade nog inte haft samma procedur om producenterna valde ut en annan del av Borgs karriär. Han är en stark antagonist och det är lätt att följa både han och Borg. Borg utvecklas egentligen inte. Han gör det mycket tack vare hans bakgrundshistoria, som ska ge honom en karaktärsfördjupning men det är McEnroe som tar det steget och gör filmen till vad den är. Borg har tvivel under en lång tid och fungerar som en ångerfull spelare. Även om han ska vara enbart 24–26 år i filmen som har han inte tillräckligt mycket med problematik som kan förstärka han som karaktär.

Stellan Skarsgård och Tuva Novotny som Lennart Bergelin respektive Mariana Simionescu gör mediokra roller. De tar inte stor plats i filmen, men de fyller sina funktioner. De gör sitt jobb men det är inte banbrytande direkt.

Klippningen och manus känns välgjorda i dess struktur och formgivning. Här är klippningen en styrka för att öka upp tempo och rytmen som filmens underliggande element. Det blir desto lättare att hitta ett trovärdigt flöde och göra det intressant.

Tennisspelaren Björn Borg har länge varit en svensk ikon för idrottens historia och det är ingenting som man försöker försköna. De som känner till matchen kan förstå vem som blev vinnare men resan dit gör en omtumlande omväg. De försöker att göra en representation av den tid som varit och återskapa de svåra och fängslande stunder då vi får följa våra huvudkaraktärer. I överlag, för att vara en svensk film, så är det en av de bättre på länge. Det är ett drama som bjuder på flera emotionella scener och det är rent nöje att följa med på resan.