The Book of Henry (2017)

Titel: The Book of Henry

År: 2017

Genre:   Crime | Drama | Thriller |

Längd: 105 min

Regissör: Colin Trevorrow

Skådespelare:   Naomi Watts, Jaeden Lieberher, Jacob Tremblay

 6,1/10

In the dark dramedy THE BOOK OF HENRY, Henry Carpenter (Jaeden Lieberher) is a precocious sixth-grade genius who lives with his single mom, Susan (Naomi Watts), and younger brother, Peter (Jacob Tremblay). The kids at school don’t like Henry much, but he’s happy enough giving presentations on existential crises, rigging up elaborate contraptions in his forest playhouse with Peter, and pumping up his family’s income by day trading. Then Henry notices that something terrible is happening between his wordless next-door neighbor, Christina (Maddie Ziegler), and her menacing stepdad, Glenn (Dean Norris) — and he makes a plan to stop it.(SPOILERS)

BORTGLÖMD REDAN VID EFTERTEXTERNA

Naomi Watts verkar ha glidit fram sakta genom åren av diverse roller. Roller som egentligen har haft någon större inverkan på publiken. En skådespelerska som fortsätter att medverka i bakgrunden, och hoppas att någon ska kunna se henne vem hon egentligen är. Hon har visserligen två Oscarsnomineringar, men det var i större drag på grund av filmernas starka berättelse. Hennes filmer når inte stora höjder, trots att hon har tagit an sig roller i biografidraman som Diana (2013), The Impossible (2012) och King Kong (2005).  Oftast är det låg budgeterade Independentfilmer hon medverkar i eller påkostade drama där hon har haft en sämre roll. Det har inte förändrats på en större skala och det verkar inte göra så heller, nu framöver.

Hennes roll i The Book of Henry (2017) har samma mediokra ton, samma planlösa och oengagerade insats precis som alla andra. Hon är en skådespelerska som kan ha levt på andras framgångar och endast därigenom fått sin egna prägel. Men det sviktar inte i The Book of Henry (2017) utan det är främst i manuset och dess strukturering. Här försöker man binda ihop ett familjedrama med ett kriminaldrama, med ett resultat som förvirrar sin publik. Det man åstadkommer här är två filmer samtidigt, som antyds tydligt när familjens genialiske son dör av ett plötsligt infall. Susan Carpenter (Naomi Watts) sorgeperiod förvanskas istället med klyschiga och enfaldiga scener med en återvändsgränd.

Det finns ingenting som antyder att det har gått en period eller påvisar att hon genomgår en process. Ingen karaktär tillför något resonemang heller, vilket gör det ytterligare förvirrande. Detta är inträffar drygt med en timme kvar av speltiden. Och här försöker man abrupt göra denna fega, osäkra kvinna, som fick hjälp av sin äldsta son, att bli proffs på skytte. Vägen dit är genom ett oförklarat band, inspelat av sonen själv. När hon väl inser att det är fel att mörda polisen, för någonting publiken inte har koll på, är större delen av filmen speltid slut. Hennes karaktär inser detta genom att bevittna fotografier i en äldre stuga.

Mycket i den här filmen förklaras inte, utan det är mycket till tolkning. Ambitioner är oerhört lågt från väl etablerade skådisar förutom Watts är Dean Norris och Sarah Silverman. Det är ett bra tempo i filmen, trots sina oförklarliga scener, tills Henry Carpenter (Jaeden Lieberher) avlider. Jaeden är faktiskt bra i den här filmen och gör en gedigen insats, Tremblay gör också en OK insats. Här finns det även ett flöde, en kontinuitet. Många av dessa scener är dessutom fyllningsscener utan syfte. Den här förvirrande två-delade filmen, kan också ha sina förklaringar då Jurassic World (2015) – regissören Colin Trevorrow stod för regin.

Trots att det var bra kemi mellan barnskådisarna behövde produktionen göra flera omskrivningar av det ofärdiga manuset och att byta ut Watts och Norris.

Precis som många andra kritiker undrar jag:

Vilken genre är det här??