The Florida Project (2017)

Titel: The Florida Project

År: 2017

Genre:  Drama |

Längd: 111 min

Regissör: Sean Baker

Medverkande:  Brooklynn Prince, Bria Vinaite, Willem Dafoe

8,1/10

Willem Dafoe gör en Oscarstippad insats i »The Florida Poject« som har hyllats av kritiker för sitt sätt att skildra världen ur ett barns perspektiv. I filmen följer vi 6-åriga Moonee som bor med sin mamma på ett ruffigt motell bakom en nöjespark. 

FOKUS PÅ VÄNSKAP, BARNDOM OCH FAMILJENS VÄRDERINGAR

Med ett färgsprakande bildspråk och kontinuerliga långa tagningar hypnotiserar Sean Baker publiken till en grad få auteurer lyckas göra – skapa en berättarstruktur som bryter mot det traditionella. Följaktligen betyder det att han skapar karaktärer och deras bakgrund men understår sig att låta var och en utvecklas. Istället är det fokus på berättelsen som kärna och kausaliteten som frambringar den emotionella inverkan hos tittarna. Det är där bildspråket och berättelsens premiss korsar vägar när det gestaltas genom en verklighetsförankring mellan det fiktiva och reella narrativet. The Florida Project bygger på en stark realistisk ton där den baseras på inom filmens generaliserade världsbild. Den här filmen bygger upp den generaliserade genom perspektivet från barnen. Barnen har en central roll i filmen och är kontinuerligt en del av handlingen. Hade det varit tvärtom så skulle effekterna hos publiken inte vara densamma. Den skulle inte förmedla den lekfulla men subtila substansen som filmen trycker på. Den visar en vardag från barns ögon. Från deras perspektiv visas den vårdslösa vardagen i verkligheten.

    Den förhåller sig till en intim och destruktiv nivå. Den behandlar motellet som deras bostad och frizon. Motellet är barnens lekplats, vardag och hem där den visar hur barn emotionellt påverkas av föräldrars eller vuxnas själviska beteende. Likväl är det barnen som driver handlingen, det är dem som självmant nyttjar samhällssystemet. Barnen har oftast en sekundär perspektiv där deras handlingar bidrar till ignorans och arrogans. Den här förleder publiken till en annan instans. Den dramatiserar traumatiska händelser med både glädje och aggression. Vardagen hemma med familjen ger visar en annan sida jämte de scener som framhäver vänskap eller barndom. Barnen är konstant beroende av sina föräldrar. De är trots allt sex-åtta år i filmen. En av föräldrarna, Halley (Blria Vinaite) gestaltas som en excentrisk ensamstående mamma men visar ändå en hänsyn till sin dotter Moonee (Brooklynn Prince).

Moonee delar sommarlovet med andra barn som bor på samma hotell. Barnen gör imponerande bra insatser för att vara amatörer.  Moonee och hennes vänner retar konstant upp motellets vaktmästare Bobby (Willem Dafoe). Han är den stränge men ändå en karismatisk vaktmästare som försöker få stället att överleva under sommaren. Dafoe gör en gedigen insats som vaktmästare i sin biroll.  Han vet hur han ska bära sig åt för att göra sin karaktär trovärdig. Om det blir aktuellt för en Oscar, är en nominering för sin insats en större chans än en vinst. Dock är frågan om han verkligen kan gå så långt i en independent film. Ifall Dafoe skulle komma över en oscarsnominering,så skulle det vara en av de första för A24 som distribuerade filmen internationellt och en boost för hans karriär.

    Filmen har många bitterljuva ögonblick där vänskap och barndomen förstärks med barnen samtidigt som publiken är påmind om föräldrarnas vårdslösa beteende. Det är en emotionell, nostalgisk  och intensiv film som förmedlar både för- och nackdelar med fattig familjer som är granne med Disney World i Florida.