Blade Runner 2049 (2017)

blade runner 2049

Titel: Blade Runner 2049

År: 2017

Genre: Sci-Fi |Thriller |

Längd: 163 min

Regissör:  Denis Villeneuve

Skådespelare:  Harrison Ford, Ryan Gosling, Ana de Armas

The Hobbit: An Unexpected Journey (2012) on IMDb 8,4/10

A young blade runner’s discovery of a long-buried secret leads him to track down former blade runner Rick Deckard, who’s been missing for thirty years.

ETT “TRAINWRECK” SOM INTE ÄR OVANLIGT

Fenomen eller underverk är sådant som diskuteras under en väldigt lång tid. Gone with the Wind, James Bond – första filmen, är några exempel. Star Wars – A New Hope (1977) kan även vara värd att nämna. Liknande saker yttrades i samband med premiären av Blade Runner 2049 (2017). En film efter en månad som alla har glömt bort. Varför? Jo, för den var inte så märkvärdig. Den var inte så spektakulär eller innovativ för den delen. Det är bara en vanlig spelfilm och den varken imponerar eller har en substans för det heller. Kontrasten blir överväldigande. Kameraarbetet står i stark kontrast med den innehållslösa, pragmatiska berättelsen som krystar sig igenom. Den gör det på ett tamt sätt. Den klarar sig längst dock på endast kameraarbetet och det visuella effekterna som en dominerande styrka. Det är ovidkommande om visuella effekter och kamera är genuint, när det har ingen betydelse för filmens berättelse. Det är störningsmoment som inte till hör någonting till berättelsen utan att gynna den naiva publikens direktiv.

      Publiken vill ha något konkret och inte att regissören redogör det med sina visuella fantasier. Regissören tappar bort den röda tråden då det är karaktären som ska vara i fokus, inte den visuella aspekten. Karaktärerna finns i filmen och är en del av berättelsen men den fyller aldrig en funktion. Narrativet blir distraherande när det visuella absorberar det fullständigt. Det kanske ändå hade räckt med originalet och inte understryka en tillfällig dos av utvecklad ”försök” av ett narrativ och intressanta karaktärer.

     Ryan Gosling, gestaltar empatilöst sin polis ”K” som en rubbad individ med oklar bakgrund. Han är precis som de övriga karaktärerna bara med i bakgrunden, i den ovissa bakgrunden som ingen har en aning om varför publiken ska följa åt dess individer. Dessutom förskönar den en postapokalyptisk verklighet som förvaltas i att inte vara tillräckligt naturtrogen eller realistisk, vilket gör att den tappar en stark styrka i sitt utförande.

    I överlag så finns det några underhållande scener som väcker upphov till känslor men det är ingenting som skapar en entusiasm om att vilja se om den medvetet. I så fall kan det vara för att förstå handlingen bättre och få en klarare helhetsbild. Dessutom känns Harrison Ford som en förlorad själ då han dyker upp efter mer än halva filmen.

betyg-3

 

 

 

 

 

If you also like this news-site to, please consider contributing so we can continue to do so. We can't without your help. Click here to help us.Any contribution will help us keep existing. Pledge at MackansFilm @ Patreon if you want to support. Also, check out our YouTube-channel: Mackans Television. New videos on a regular basis.

 

Profile

Marcus J. Ström
Marcus J. Ström
Marcus Ström | Journalist/writer and Chief Editor.


Mackansfilm@gmail.com
Liked it? Take a second to support Marcus J. Ström on Patreon!
Social Media Auto Publish Powered By : XYZScripts.com
%d bloggers like this: