Mordet på Orient Expressen (2017)

Titel: Murder on the Orient Express

År: 2017

Genre: Drama | Kriminalare | Mysterium |

Längd: 114 min

Regissör: Kenneth Branagh

Medverkande:, Penélope Cruz, Willem Dafoe

 6,8/10                  

Från den bästsäljande boken av mordgåtornas drottning Agatha Christie kommer nu Mordet på Orientexpressen. Vad som börjar som en extravagant tågresa genom Europa utvecklas snabbt till ett av de mest spännande mysterier som någonsin berättats. För en av tågets passagerare ska resan bli den allra sista, och alla övriga medresenärer är misstänkta. Tiden är knapp och en man måste lösa pusslet innan mördaren slår till igen. (Innehåller Spoilers)

HELT OKEJ KRIMINALARE

Jag hade stora förhoppningar för denna film, vilket uppfylldes till en viss del. Handlingen är till början väldigt simpel och blir mer komplex utmed speltiden. Man får en bra introduktionen av detektiven Hercule Poirot och hans petighet med jämnhet. Han mäter sina ägg och när han kliver i kamelbajs jämnar han ut det med att trampa i det med andra foten. Man hade hellre sett honom göra någonting annat än trampa runt i avföring men till en viss del sätter det tonen för hans karaktär. Han är knasig men också ett geni då han senare stoppar en korrupt polis från att fly som relaterad till ett annat brott än huvudhandlingen. Av min erfarenhet av Poirot är han ett ”galet geni”, vilket jag tycker han gestalts som i denna film. Kenneth Branagh gjorde ett utmärkt med hur han porträtterade Poirot som skådespelaren bakom karaktären och som filmens regissör. Det är bara han och Johnny Depps karaktär som jag faktiskt gillar, då de är dem enda med tydliga personligheter. Depp är en självupptagen, självisk och paranoid gangster. Det kommer fram senare att vissa karaktärer enbart hade en fejk persona men när vi som publik äntligen får se deras riktiga personligheter känns de fortfarande väldigt platta.

Min teori är att det känns så på grund av det är för många karaktärer som behöver etableras. Eftersom det är en remake av en adaption av Agatha Christies bok med samma namn, är det förståeligt att filmen behöver inkludera dem, men jag anser fortfarande det är för många. Att sedan allihopa var skyldig för mordet på en person tyckte jag kom rätt plötsligt. Jag anser en kriminalare ska låta publiken vara en del av mysteriet, veta lika mycket information som huvudkaraktären. Men i denna film får vi inte det, då vi får den viktigaste information genom Poirot slutsatser. Jag har liknande problem med originalfilmen från år 1974. Handlingen har en bra förståelig början som fångar tittarna men tappar den mot slutet.

När det gäller produktionen överlag, finns det mycket att beundra såsom scenografin och filmfoto. Det känns verkligen som man går bak i tiden. Neonfärgen och texturen gör filmen till en vacker tavla och det stärker intresset där handlingen inte gör det. Animeringen är en sak som jag skulle vilja se förbättras eller i alla fall användas mindre. Det är förståeligt att det används när vi får se utsidan av tåget när den reser mellan länder, kullar och berg. Men när vi går in på en närbild av utsidan av tåget är det för tydligt att det är animerat, vilket är störande och förstör realismen. Jag hade nog istället använt utsidan av ett riktigt tåg eller miniatyr för sådana bilder. Jag vet inte om det hade fungerat men jag hade testat den tekniken först.

Överlag anser jag det är en medelmåttig och helt okej kriminalare. Det negativa och positiva jämnar ut varandra till en viss del. Jag rekommenderar den som en film man streamar hemma.