Captain America: Civil War (2016)

Titel: Captain America: Civil War

År: 2016

Genre: Action | Sci-Fi | Äventyr |

Längd:   147 min

Regissör:  Anthony Russo & Joe Russo

Skådespelare: Chris Evans, Robert Downey Jr. , Scarlett Johansson

I Lagos, Nigeria bevakar Captain America, Scarlet Witch, Black Widow och Falcon några terrorister, som dock lyckas fly med ett biokemiskt vapen. Hjältarna lyckas fånga in dem och vapnet, men när Scarlet Witch försöker stoppa en explosion råkar elva civila dödas, något som plågar både henne och Captain America.

  INTRIGERNA KORSAR VARANDRA

Vid det här laget bör man ha varit blind eller väldigt naiv om man har missat den framgångsrika trenden av superhjältefilmer som går just nu. Det har liksom varit svårt att undkomma hur populärt det har varit på senaste tiden och det ökar bara ännu. Det blir mer och mer serier och filmer som innehåller den här typen av superhjältar. Och Captain America: Civil War är dock inget undantag. Här visas det hur skicklig bröderna Russo faktiskt är bakom regi och i klippningen. Det är dem som har fört tillbaka Captain America så man kan faktiskt tycka om den hjälten. Och att det är tio andra superhjältar från Avengers, är i den här filmen ingen nackdel och den är mycket bättre än hur Batman V Superman: Dawn of Justice. För den filmen fick ingen riktig konflikt som den här filmen fick. Här är det ett bra manus med bra skådisar som faktiskt lyfter filmen till en helt annan nivå också. Det blir på så sätt mycket roligare att se och de har byggt upp den konflikten mellan Steve Rogers och Tony Stark under en väldigt lång tid så det är inte direkt att den kommer in i den här filmen, utan den har spridits ut på flera spelfilmer där dessa karaktärer har interagerat med varandra.

En av de bättre sakerna med den här filmen är att den känns tilltalande och unik även om man kan känna av hur det kommer att sluta mest tack vare det gestaltas i början och man kan hur strukturen fungerar.

Någon som faktiskt stack ut i den här filmen och som gjorde det extra spännande var Daniel Brühl’s karaktär Zemo  fungerade som någon galen professor som hade manipulerat The Winter Soldiers och gjorde det för att kunna skapa en hel arme. Och i slutändan var det James Bucky Barnes som blev utpekad till den som var ansvarig till Tony Starks föräldrars död, och det är just där konflikten mellan Rogers och Stark grundar sig i. Även om Tony och Steve var vänner på grund av Avengers, så är Tony Stark tillräckligt egoistisk så det känns mer som att Steve och James är bättre vänner på grund av det som hände under andra världskriget.

Precis som vanligt fanns det tillräckligt mycket skämt för att inte skulle bli löjligt och det fungerade i den här sammanhanget med den här storyn. Dessutom fick vi se Black Panther, som var något av min favorit under den här filmen. Däremot tycker jag att Spider-Man kändes för nördig och för ung att samarbeta med dessa superhjältar. Han var lite för mycket även om jag gillar att återse honom på film. Andra karaktärer var Ant-Man, Scarlet-Witch och Crossbones. Dessutom var Stan Lee med på ett litet hörn, vilket är en obligatorisk standard vid det här laget.

I slutet kände jag att jag inte hade riktigt koll på vad den huvudsakliga handlingen var om men i efter ett tag då man kunde ha analyserat filmen så kom det fram tydligare. Skådisarna gjorde sitt jobb och det var inte riktigt någon som stack ut som borde ha gjort det. Däremot är det den klart bästa superhjälte-filmen jag har sett på en lång tid, förutom The Avengers.