Lady Bird (2017)

Titel: Lady Bird

År: 2017

Genre: Drama | Komedi |

Längd: 94 min

Regissör: Greta Gerwig

Medverkande: Saoirse Ronan, Laurie Metcalf, Tracy Letts

  7,6/10                  

17-åriga Christine “Lady Bird” McPherson kämpar emot, men är oundvikligt lik sin mamma som hon har ett dramatiskt och turbulent förhållande med. Mamman jobbar som sjuksköterska och arbetar outtröttligt för att hålla familjen uppe efter att Lady Birds pappa förlorat sitt jobb. Lady Bird drömmer om ett helt annat, artistiskt, spännande liv.

EN RELATERANDE BERÄTTELSE

Alla går igenom den tuffa perioden i sitt liv när man ska ta det stora steget in i vuxenlivet. Man får ta mer tuffa beslut över hur man ska forma sin framtid, vilket kan vara allt från nya upplevelser, människor, jobb eller högre utbildning. Det är också vid det här stadiet då man antigen kommer närmare sin familj eller distanseras från dem.

I den här filmen slängs vi som publik in i detta scenario när vi får följa Lady Bird medan hon försöker dirigerar sitt liv genom dessa hinder. På sistone är detta ett ämne som är Hollywood älskar att undersöka. I Boyhood (2014) får man till och med följa denna resa från livets början. Men Lady Bird tar detta ämne och ger det en egen unik tvist, vilket gör den så underhållande. Vi får inte bara följa Lady Bird och hennes krångliga vardag. Hennes relationer till omvärlden och människorna runt om, är också något som regissören Gerwig sätter tyngd på. Den viktigaste relationen är uppenbart den som Lady Bird har till sin mamma. Det är igenom deras skillnader och likheter som vi får lära känna henne. Det är en mycket karaktärsbaserad berättelse som gör det svårt att sluta tänka på den efter. Precis som våra relationer i det verkliga livet är den bäst att uppleva, istället för att prata om.

När det gäller skådespelarna fanns det inga bättre som kunde ha gjort detta. Jag älskar Saoirse Ronan i den här rollen och hennes talang glänser verkligen. Tillsammans med Laurie Metcalf som hennes mamma säljer de filmens realism. För oss som redan har upplevt den jobbiga perioden som 17-18 åring känns det här mer som en återblick än en fiktiv berättelse. Helt otroligt arbete från resten av skådespelarna också.

Detta prisande går även över till produktionen. Kameraarbetet, kostymerna och scenografin är det som gör att vi reser tillbaka till år 2002. Det är så bra gjort att det inte går att förklara. Man helt enkelt tror på Lady Bird när hon säger i början av filmen att vi befinner oss i den tidsperioden.

När det gäller de få negativa sakerna med Lady Bird, såsom pinsamma stunder eller framträdanden, har jag svårt att avgöra om det är ämnat att vara så eller inte. Därför kan jag inte sätta det som ett minus. Då livet också är fyllt med dessa obehagliga ögonblick som för stunden kan kännas världsförstörande men egentligen är bara något som definierar eller bygger upp vem vi är.

Helt enkelt, jag rekommenderar filmen stort.