Ready Player One (2018)

Titel:  Ready Player One

År: 2018

Genre:  Action |Sci-Fi | Äventyr |

Längd: 140 min

Regissör:  Steven Spielberg

Skådespelare: Olivia Cooke, Hannah John-Kamen, Tye Sheridan

8,1/10

When the creator of a virtual reality world called the OASIS dies, he releases a video in which he challenges all OASIS users to find his Easter Egg, which will give the finder his fortune. Wade Watts finds the first clue and starts a race for the Egg.

                                            SNYGGT, ENKELT OCH STILRENT MEN INGET MER

Kruxet med att följa upp trailers, när man gå på bio för en blockbuster och en tidig resulterad kassasuccé, är att filmen slutar vara tillräckligt givande i slutändan. Dessa trailers delger mer information än någon behöver. Oftast så klagar även personer över trailers. Det är för mycket spoilers eller att det inträffar saker i trailers som inte påträffas i filmens slutresultat. Disney har blivit bättre på att förankra det här och visar därför enbart äldre och första trailers för att bibehålla hypen som vissa filmer förhåller sig till.

Men Ready Player One har ännu inte uppnått en massiv succé som borde ha förväntat sig. Den kommer inte uppnå en framgångsrik box office på biograferna då Marvels Black Panther har redan det övertaget och har dominerat i över en månad på biograferna som etta. Ready Player One ligger i underläge i förhållande till Marvel-maskineriet som har ett hårt grepp om biografmarknaden och merchandise.  Och man bör heller inte jämföra en sci-fi film som Ready Player One med Marvels arton filmer och Avengers: Infinity War.

Kan man genre och förstår man och har sett Spielbergs tidigare filmer så kan du konceptet med attt en utstött pojke som får ett viktigt uppdrag och måste rädda världen tillsammans med extremt dyra visuella effekter tillsammans med en väletablerad cast. Du kommer att förstå redan från början, att om en tonåring börjar leta efter tre nycklar som leder till ett guldägg som har en viss betydelse att filmens protagonist kommer att göra det. Det hade brutits mot genrekonventioner om protagonisten inte hade uppnått sitt mål.

Vi fattar att karaktärerna kommer att lösa fallet eller nå sitt mål redan från början och att vår protagonist kommer att utvecklas med en förändring. Men här är inte det som är det relevanta. Det känns som att det är mer av premissen än det. Betoningen av berättelsen försöker ge karaktärerna värdiga och realistiska hinder, vilket är förankrad och lyckad i filmen. Tillsammans med Spielbergs anamorfiska regi och tydliga riktlinjer. Efter trettiotal filmer plus, så antyds det väldigt snabbt att regissören är veteran i sitt yrke och vet vad han gör.  Han lyckas balansera actionsekvenserna med den komiska äventyrslusten tillsammans med de visuella effekterna som är väl driven i berättelsen. Det är de som är filmens motor och fylld med komplexitet för att skapa en verklighetstrogen virtuell värld (OASIS) som alla karaktärer kan fly till.

Karaktärernas identitet utmynnas i att skådespelarna i den verkliga världen har en förankring och är anonyma för VR-världen dock hade det ju inte varit en drivande motor om inte det fanns konflikter som undanröjde de traditionella konventionerna. Wade Watts (Tye Sheridan) blir kär inom kort i Samantha Cook (Olivia Cooke) vilket leder till att Sorrento (Ben Medelsohn) för information om. Sorrento är den som driver I.O.I som försöker metodiskt hitta dessa tre nycklar som James Halliday (Mark Rylance) hade undangömt. Det är I.O.I, antagonisterna, som blir karaktärerna motpol under hela filmens gång.

Skådespelarna gör ett gediget jobb dock är de visuella avatarerna i det utopiska OASIS som framställer ett bestående frågetecken. Dessa är lite väl överanimerad och har ingen tydlig verklighetsförankring. De har på något sätt slarvat med animeringen även om vissa effekter är slående och överväldigande vissa gånger.

Det är trots allt referenserna och de coola visuella skapelserna tillsammans med den varierande skådisensemblen som gör den här filmen sevärd. Utan referenserna till populärkultur, hade filmen ingen grund att stå på eller något att ta fasta på för den delen. På så sätt är det en variation av Spielbergs A.I – Articificial Intelligence, Minority Reports och Disney’s Wreck-It-Ralph. Filmen har vid vår samtida kultur och teknik blivit en viktig del av vår värld. Tekniken och den virtuella världen är genomgående i ett tidigt stadium, men likväl är den så aktuell idag. Den berör med sina komiska inslag och sin charm tillsammans med den utopiska verklighet som vi alla önskar att man kan fly ifrån.

Trots det har den inget konkret fördjupande av sina karaktärer. Den förhåller sig till ytan och inte djupet under filmen, trots sina fördelar dock bör man vara medveten om att den är riktad till entusiaster och nördar av populärkultur såsom musik, film och spel. Och det är bara Steven Speilberg, vår messias, som kan göra en sån här komplex film.

(Eng) Ready Player One (2018)