A Quiet Place (2018)

Titel: A Quiet Place

År: 2018

Genre: Drama | Skräck | Thriller

Längd: 90 min

Regissör: John Krasinski

Medverkande: Emily Blunt, John Krasinski, Millicent Simmonds

 8,2/10

En familj lever på en gård under total tystnad, på grund av hotet från ett övernaturligt väsen som attackerar vid minsta ljud.

FÖRVÅNANDE SIMPEL MEN BRA BERÄTTELSE

Titeln må inte vara den bästa men det är handlingen iallafall. Idéen är så simpel att det är irriterande att man själv inte har tänkt på det. Hur som helst, så känns filmen klipskt och fräsch överlag. Jag trodde först att det skulle bli jobbigt att följa en handling där majoriteten av dialogen är tyst eller icke-existerande, men jag hade fel. Karaktärerna kommunicerar med en blandning av handrörelser och småviskningar, det känns verkligen som att de är en riktig familj som försöker gömma sig, typ som judefamiljen som gömmer sig från Nazisterna i Inglourious Basterds (2009). Man ser smärtan i deras ögon att de vill säga något rakt ut men kan inte och genom att det är så tyst blir varje minsta ljud ohyggligt starkt. Som tidigare nämnt är konceptet väldigt tydligt men det är fortfarande en gripande berättelse med empatifyllda karaktärer. Efter att vi som publik blivit introducerade till hotet som familjen står inför, är större delen av andra akten om deras försök att leva ett normalt liv. Det gör allt som en vanlig familj brukar göra, laga mat, tvätta, studera etc. Men de gör det med yttersta försiktighet, exempelvis lagar de maten i en ficka i marken, täckt med ljudisolerande material. Det ger både en glimt in i vad de försöker åstadkomma och deras faktiska verklighet.

Vi får inte reda på allt för mycket om deras bakgrund eller tidigare liv utanför familjen, men jag känner att vi inte behöver det. Hela spänningen med filmen är att se om de överlever de ljudkänsliga monstren. Allt utöver det är ämnat för att skapa empati för dem, vilket man får. Karaktärerna är realistiska och man känner verkligen för dem, specifikt Emily Blunts karaktär som blir tvungen att föda barn med ett av monstren precis runt hörnet. Det var verkligen en gripande scen. Skådespeleriet från alla i casten var fenomenalt och det var ingen som drog ner realismen. Jag har stor respekt för dem alla då jag förstår det måste ha varit hemskt svårt att skådespela med enbart kroppsspråk majoriteten av filmen.

När det gäller miljön, musiken och produktionen överlag så kändes det som en typisk skräckfilm, vilket inte är någonting dåligt enligt mig. Det behöver inte vara revolutionerande för att vara en bra film. Helt enkelt var det 50/50 med produktionen, snyggt kameraarbete men sämre animering (monstret). Men det är struntsamma då berättelsen och skådespeleriet var så bra. Min empati för Emily Blunt när hon höggravid försöker gömma sig från monstret är så stark att jag inte bryr mig om monstrets sämre animering.

Detta är en ohyggligt bra skräckfilm, en framtida klassiker. Regissören John Krasinski vet var filmen brister och kontrar det med att fokusera på det bästa och viktigaste, den mänskliga kemin mellan karaktärerna. Jag kommer troligen att se den här filmen igen inom en snar framtiden, antigen på bio eller online.

Jag rekommenderar denna film till allihopa. Den innehåller element som troligen tillfredsställer de flesta biobesökare.