Skyscraper (2018)

Titel: Skyscraper

År: 2018

Genre: Action | Drama | Kriminalare|

Längd: 102 min

Regissör:  Rawson Marshall Thurber

Skådespelare:  Dwayne Johnson, Neve Campbell, Pablo Schreiber

 6,1/10

FBI-agenten och krigsveteranen Will Sawyer jobbar med säkerheten för skyskrapor. När han är i Kina på jobb fattar helt plötsligt världens högsta och mest säkra byggnad eld och Will misstänks skyldig till händelsen. Efterlyst måste han hitta den skyldige, rentvå sitt namn och rädda sin familj som är instängd i byggnaden… på andra sidan elden.

ÖVERFLÖDIG ACTION UTAN LOGIK

Filmer med Dwayne Johnson tenderar att vara grovt förutsägbar och fylld med action utan någon djupare substans. Så länge det är hårdkokta action sekvenser så kvittar det om det är realistiskt eller inte. Förutom hur det är att leva med ett handikapp, skildrar det inte så mycket om Will Sawyers bakgrund. Det mesta framträds övernaturligt genom en torftig dialog och platta karaktärer. Det är ofta stelt om hur det genomförs. Hela konceptet med de här filmen är långt ifrån trovärdig, realistisk eller logisk.

Den förlitar helt och hållet på de visuella effekter som förstärker filmen ignoranta premiss. Den vinner dock på att det är en tydlig sådan. Det är också att det blir onödigt övertydligt. Filmen gör det inte subtilt och mer öppet för publiken utan det är rakt in i ansiktet. Plotten, karaktärerna och budskapet är väldigt eniga om vad det handlar om: familjen. Det kan fungera till en viss grad men förankringen av det blir överflödigt och uppenbart.

Dialogen känns som vanligt i dessa filmer forcerar och långt ifrån trovärdigt. Mycket av scenernas dialog är tillagd främst för att vara förklarande. Det blir exposition som är främst riktad mot publiken. Ingenting de säger är ny kunskap eller information för karaktärernas behov. De pratar i nödigt mycket i dem här filmen och blir repetitivt i längden.

Dwayne har blivit den skådis i Hollywood som gör roller med omöjliga stunt och blir blir lite sotig i slutet. Hans karaktär har visserligen bakgrunden till vissa av stunten han utför men han klarar det så enkelt. Han är nära att ramla från byggnaden med en hand i luften. Vi vet att han och familjen kommer att klara sig.

Det som är positivt med karaktärerna är antagonisten. Även om han är rätt otrevlig men charmig mot huvudkaraktärerna gör Roland Møller, den danske skådespelaren, en värdig insats. I en film fylld av misstag och kassa val är han en av få som lyser upp filmens abstrakta tillvaro.  Med en sådan tung film av illusion liknande visuella effekter borde auteuren till finnen tagit vara på det nötte med filmens höga budget. Det positiva med storyn var att regissören höll efter den standardiserade manusformatet för Hollywoodfilmer. En av få sakerna var att den ökade dramatiken med hjälp av IMAX 3D.

Med mycket effekter och prat blandad med repetitiva mönster kommer den inte långt fram på skalan…