Bergman: A Year in A Life (2018)

Titel: Bergman – ett år, ett liv

År: 2018

Genre: Biografi |Dokumentär |

Längd: 117 min

Regissör: Jane Magnusson

Medverkande: Ingmar Bergman, Lena Endre, Thorsten Flinck

 7,2/10

During a six-year period, in the mid-twentieth century, something unsurpassed happens. A lanky Swede, about to turn forty, enters a period of film production without precedent. Between 1957 and 1963 he directs some of the greatest classics in the history of cinema, produces a number of theatre productions for the stage and radio and directs also six TV films.

ÖVERSIKTLIGT OM MÄSTERREGISSÖREN

Var Ingmar Bergman ett sändebud från himlen och antog skepnad av den ängel liknande Gud när det kommer till att skapa, skriva och gestalta fascinerade och fängslande berättelser som än idag ger avtryck? Självklart inte. Vad trodde du?

Men att många verkar fortfarande tro det. eller värderar honom som en allsmäktig och gudaliknande karaktär med avsaknad av mänskligt sinne. Många hyllar honom. Hela landet firar hans 100-års dagen med resten av världen. Men många kan hålla med, precis som vad  den här intima porträttdokumentären verkligen vill antyda; han var en mystisk person.

Och det är väl just därför han är så otroligt populär. Man vet inte allt om honom och då vill man ta reda på mer. Folk ägnar livstider för att söka upp fakta om honom som ingen annan känner till, såsom den här dokumentären. Han placerade Sverige högt på listan av bästa filmskapare tidigt i sin karriär. Han skapade filmer som ingen annan gjorde och skapade en långt eftertraktad stil som många eftersträvar till idag att följa efter. Han är en ikon inom filmindustrins komplexa och organiserade nätverk. Han gestaltas på ett adekvat sätt för att ge ett intimt och ambitiöst porträtt men också mångsidigt, som visar starka indikationer till varför han är avsedd fortfarande som vår största filmskapare genom tiderna. Ingen kommer att komma upp i hans nivå och det är verkligen något den här dokumentären tydligt nog tar ställning till.

Den här dokumentären visar hans abstrakta vanor och en ideologi som senare förvanskas med tydliga kommentarer. Att han var nazist och en hängiven sådan. Det tas upp som en del av argumenten men påskyndas även att Ingmar avsäger den delen av sitt unga liv. Bör det ändå vara tolererade att hylla en sådan regissör med den bakgrunden?

Oundvikligen bör det ändå diskuteras och framförhållas. han var inte bara en mästerregissör utan även en kreatör med illasinnade värderingar och en nationalsocialistisk ideologi. Det har ett tydligt syfte till varför detta tas upp i den här dokumentären. Redan från början redovisas det tydligt om vem Ingmar Bergman var. Och genom arkivbilder och ett flertal intervjuer lyckas ändå regissören Jane Magnusson skapa en trogen helhetsbild. den är rätt översiktlig och belyser större höjdpunkter i Bergmans långa karriär.  Den berättar till större del om 1957, med bilder och klipp från respektive händelser. den har även en generisk ingång på Bergmans privatliv, vilket den återkommer till emellanåt.

Problemet är att den inte bara fokuserar på en höjdpunkt utan hela karriären är också i fokus, vilket gör att den stundtals upplevs förvirrande när den inte förhåller sig korrekt till sin premiss. Det blir därför spretigt då den hoppar mellan varje film, pjäs, och radiopjäs samt arbetslivet och privatlivet. Den hade säkert vunnit mer på att bara fokuserat på året 1957 istället för allting annat. Den vill för mycket och blir en dokumentär i det avseendet men ändå är den underhållande att följa genom filmens långa speltid.

Den är en av de bättre biografiska dokumentärer jag har sett. Den ger en annan bild, liter mer djupare, av den svenske regissören. Den funkar främst för att den som vill bli inspirerad och veta mer om den här besynnerlige filmskaparen.