A Simple Favor (2018)

Titel: A Simple Favor

År: 2018

Genre: Drama | Komedi|Kriminalare|

Längd:  117 min

Regissör: Paul Feig

Skådespelare:   Anna Kendrick, Blake Lively, Henry Golding

7,2/10

A woman seeks to uncover the truth behind the disappearance of her best friend.

PLASTIGT MANUS OCH SKÅDESPELERI

SKAPAR EN OJÄMN BALANS

Paul Feigs styrka i sitt filmskapande är hans sätt att porträttera starka och engagerande kvinnor. Orädda kvinnor som vågar att utvecklas och tar an spännande möten. Det han verkligen är usel på är göra en film som har en röd tråd och funkar rakt igenom till hundra procent. Det är inte så svårt. Det är bara lägga pusslet på rätt sätt. Uppenbarligen har han svårt. Även om han har kommit långt med komedier med Melissa McCarthy och Kristen Wiig, som blir nästan stora succéer men är riktigt dåligt med kliché-fyllda och förutsägbara filmer. Alla hans komedier har långsökta och oftast tråkiga skämt. Dem är bortglömda innan filmen är slut. Dem är inte så roliga som dem försöker vara.

Feig är, som regissör, lika vilsen som en kattunge ute i djungeln. Han är på nytt territorium och han vet inte hur eller vad han ska göra. Han har aldrig riktigt gjort det här förut, så han kanske ha sett Law & Order som intruktionsvideo. Han kämpar mellan att balansera den osmakliga komedin med det brutala mordet som uppenbara sig ganska snabbt. Du vet aldrig om det är en komedi eller om det är en thriller. Inte ens skådespelarna verkar veta det. De komiska elementen tar över och ruinerar den mystik som finns bakom Emilys abrupta försvinnande, som egentligen handlar om att hon ville ha fyra miljoner. Hon var inte död. Det var hennes tvillingsyster, som Emily också dränkte.

Den försöker driva fram flera olika twister i den här boken till film-adaptionen, men det är faktiskt inget nytt. Vi har redan sett filmer där en karaktär låtsas att ta livet av sig i utbyte för en större summa pengar. Gone Girl gjorde det och den var definitivt mer effektiv och lyckades behålla temat och stämningen rakt igen.

För det handlar ju trots allt om Emily, eller hur? Stephanie är bara en sido-karaktär, en extrem hjälpsam karaktär och onaturligt snäll. Stephanie Smothers, spelad av en ojämn Anna Kendrick, drivs av att hjälpa andra. Hon har inget tydligt arbete då hon lever på att göra instruktionsvideos om matlagning på nätet. Kendrick levererar ett relativt ojämnt porträtt av någon som försöker hitta sin bästa vän. Här kommer man känna sig osäker på om hon försöker vara rolig eller om hon är seriös. Hon kanske inte passar i den här typen av roller, för uppenbarligen har hon problem i den här filmen.

  Blake Lively, däremot lyckas med sin karaktär och få fram den där mystiken som den här filmen behöver. Hon är en stark kontrast till Kendricks naiva men plötsligt utomordentliga och vänliga karaktär som verkar lösa brott nu också? Hon porträtterar Emily Nelson som en cynisk, mystisk och effektiv person, vilket är varför man ska se den här filmen. Det är inte för Kendricks smaklösa insats utanför Lively. Hon briljerar och gör en trovärdig insats i en annars blek och platt film. Musiken tillför en del till spänningen.

Att Stephanie talar till en publik, likt en Youtuber, tillför något till filmen. Det är trots allt manusets sätt att få ett publikkontrakt. Ett simpel och narrativt sätt att kommunicera med tittarna då de har ingen annan lösning. Det är hon som ligger bakom narrationen, berättelsen och uppdaterar sina videos emellanåt. Det funkar till viss del, men överlag blir det bara en metod där regissören och manusförfattaren samt författaren bakom boken, där dem alla har svårt att komma på hur det ska berättas på ett tydligt sätt. Därför väljer man den mest efterblivna idén med att hon lagar mat eller bloggar. Den här fallerar på många sätt. Osympatiska karaktärer byter plötsligt sida och attityd emellanåt och agerar på ett abstrakt och onaturligt sätt. Regin tappar fokus på vad premissen faktiskt är samt att manuset är tillräckligt förutsägbart att man kan somna och ändå följa med i handlingen timmar efteråt.