2018 provided some surprises, blockbusters and indie-films that we will always enjoy from now on. But it feels more like a middle-year where you wait for the good movies and series. Not that many happened so fluent this year. More so, most series was either cancelled or finished this year.
Det är ironiskt på ett sätt hur idiotiskt dum den svenska film industrin har blivit och arrogant. Och tyvärr verkar den önskade filmindustrin redan vara över vid det här laget. Den svenska filmindustrin har fallit radikalt på sista tiden. Det enda vi hade var Ingmars Bergman (1918-2007), som egentligen har satt sina spår djupt i marken de årtiondena innan han dog.
During a six-year period, in the mid-twentieth century, something unsurpassed happens. A lanky Swede, about to turn forty, enters a period of film production without precedent.
En regnig höstkväll stöter två ungdomar, David och Maggi, ihop på en järnvägsstation. David är där mest för att värma sig, medan Maggi är på väg hem efter ett misslyckat liv i den stora Staden. Då Maggi missar sitt tåg, övertalar David henne att de skall dela ett hotellrum över natten. David har lite kvar av sina flitpengar från en nyligen avslutad fängelsevistelse.
Fröken Ingeborg Johnson bor i en småstad. Hon försörjer sig bl a genom att ge pianolektioner och på att hyra ut ett rum till en ung veterinär, Ulf. Ingeborg har en fosterdotter, Nelly, som varit hos henne sedan hon var liten. Nelly är nu 18 år och uppvaktas av Ulf.
En riddare och hans väpnare återvänder från korstågen till ett land som drabbats av digerdöden. På väg hem hinns riddaren upp av döden, som säger att han kommit för att hämta honom. Riddaren försöker vinna tid genom att erbjuda döden att spela ett partischack med sitt liv som insats. Så länge spelet är igång får han leva ännu en dag.
