Titel: Mammas Pojkar

 År: 2012

Genre: Komedi

 Längd: 95 min

 Regissör: Ulf Malmros

Skådespelare:  Mia Skäringer, Johan Östling, Björn Starrin

 imdb_46x225.0/10

En film om två vuxna bröder som tänker arrangera ett heavy metal-konvent i sin sömniga lilla by. Deras mamma är byns präst som oroar sig över sönerna och vill att de ska växa upp och skaffa familj. Byns unga lärarinna och line dance-instruktör sätter brödernas hjärtan i brand. I hemlighet, bakom varandras ryggar, startar en kamp om hennes hjärta.

PRECIS VAD MAN KAN FÖRVÄNTA SIG AV EN SVENSK FILM

Sverige kan verkligen inte göra svensk film. Det passar verkligen inte. Inte någonting nytt, för den här är inte det. Mycket återkommer från andra filmer. Det blev för mycket amerikaniserat och då blir det mest en parodisk film om en upprepande historia.

Thor och Oden, (Björn Starrin) och (Johan Östling) är två medelåldersbröder som är besatta av hårdrock och vägrar att växa upp och komma ifrån sin mamma. De vill inte skaffa familj och bli vuxen. Men när Jenny (Mia Skäringer) kommer in i bilden när bröderna har fått jobb på sin mors arbetsplats som vaktmästare, blir båda intresserad.

Det börjar visserligen lovande och det är bra tempo till handlingen men regissören Malmros verkar på något sätt tappa bort sig i manuset.  Det blir enformigt och tråkigt nog verkar det här aldrig ta slut. Man sitter inväntar eftertexterna, som ett oändligt långt maratonlopp.
Det är bra skådespelare men ingen av dem passar in i handlingen, det känns mest provocerande i deras agerande. Som om ingen av skådespelarna bryr sig om manuset eller agerandet.

Svenskar förblir amerikaniserade. Det verkar som om Sverige inte längre kan få ha kvar sin egen integritet, inte ens på film utan att det engelska språket används.  Tyvärr så kommer svensk filmindustri att fortsätta att göra oengagerade komedier och massproducera kriminalare utan större intryck.

Det här är en helt okej film. Det är en sådan film man ser  på teve, du städar och har på ljudlöst.

 2 / 5